| From | Andreas på Timbro förlag <[email protected]> |
| Subject | Därför fick vi 2018 års valresultat en gång till |
| Date | September 16, 2026 6:07 AM |
Links have been removed from this email. Learn more in the FAQ.
Links have been removed from this email. Learn more in the FAQ.
Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])
** Därför fick vi 2018 års valresultat en gång till
------------------------------------------------------------
Idag är det onsdag och det betyder att vi kommer få ett slutgiltigt valresultat. I väntan på det har framförallt två väljargrupper hamnat i skottlinjen: muslimska väljare som har röstat rödgrönt och tidigare moderata väljare som har röstat på Liberalerna.
Olikheterna till trots handlar det i båda fallen om resonemang som i bästa fall inte leder någonstans, i sämsta fall bidrar till att undergräva legitimiteten i valresultatet.
Muslimska väljare har av ledande opinionsbildare och politiker kallats för ”röstboskap ([link removed]) ”, det har antytts att de röstar som ett kollektiv och det har till och med hävdats ([link removed]) att valförlusten är en direkt konsekvens av att Tidöpartierna inte införde ett moratorium för nya medborgarkap i väntan på stramare regler.
Att demografi påverkar utfallet i ett val är självklart. Varje seriös analys av väljarbeteende försöker väga in så många relevanta faktorer som möjligt. Religiositet och etnicitet kan absolut vara en del av detta.
Men att hävda att en grupp inte borde ha fått rösta eller att de har röstat av fel skäl är förstås något helt annat. Med mycket allvarliga konsekvenser. I en demokrati är alla röster lika värda, och du är inte skyldig någon en redovisning av dina motiv.
Diskussionen om de moderata stödrösterna är möjligen mer av en kuriositet. Men låt oss även här slå fast vad som gäller: Partier lånar inte ut sina väljare. Och till skillnad från partister och opinionsbildare går de flesta väljare inte omkring och bär på en partiidentitet i fyra år utan väljer parti av en massa olika skäl. Lägg därtill att Liberalerna har en historia av att i genomsnitt byta ut halva sin väljarkår mellan varje val. De kommer agera lika självständigt i riksdagen även den här gången, med all rätt.
Om man istället lyfter blicken framträder ett annat skifte i svensk politik.
Flera har redan hunnit notera de slående likheterna med 2018 års val. Då fick Sverigedemokraterna 17,5 procent, precis som den här gången. Moderaterna sjönk till 19,8 och ökar nu till 19,9. 2026 års upplagor av Kristdemokraterna och Liberalerna hamnar också båda blott en promille från 2018 års resultat, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avviker med två respektive tre promille.
Det här är mer än ett lustigt sammanträffande. Men först en kort återblick.
På 1960-talet lanserade statsvetarna Stein Rokkan och Seymour Martin Lipset sin teori ([link removed]) om att de västeuropeiska partisystem hade “frusit”. Partier som uppstått ur söndrande samhälleliga konfliktlinjer vid tiden för demokratins genombrott – arbete mot kapital, stad mot land, kyrka mot stat, centrum mot periferi – fanns kvar, långt efter att de ursprungliga striderna klingat av.
Strax efter publiceringen av deras klassiska verk tog verkligheten en annan vändning. Från 1970-talet framträdde nya konfliktlinjer – tillväxt mot miljö, nationalstat mot överstatlighet, etablissemang mot antietablissemang – och med dessa nya partibildningar: gröna, nationalistiska, populistiska. Samtidigt minskade klasstillhörighetens betydelse och väljarna blev alltmer rörliga.
Det svenska partisystemet tinade långsammare. Först 1988 kom ett sjätte parti in i riksdagen. I de två följande valen förändrades sammansättningen ytterligare. 2010 kom Sverigedemokraterna in och kom så småningom att omforma båda de block som burit upp svensk politik under efterkrigstiden.
Det finns olika sätt att illustrera denna förändring. Ett sätt är att mäta den sammanlagda förändringen i partiernas röstandelar mellan två val, så kallad elektoral volatilitet (måttet fångar alltså förändringen i valresultatet, inte hur många väljare som faktiskt bytt parti.) Då framkommer en förväntad trend: volatiliteten fyrdubblades mellan 1976 och 1991 och låg sedan kvar på en hög nivå till 2006. Därefter har den sjunkit försiktigt för att i de två senaste valen vara på den lägsta nivån sedan 1970-talet.
Jag har inte hunnit räkna på så många fler länder men en okulär besiktning gör att jag vågar hävda att det här är en närmast unik svensk utveckling.
Spelar det någon roll? Man kan argumentera för att ett extra val blir mindre attraktivt som lösning på ett trängt parlamentariskt läge om det mest sannolika ändå är att väljarna returnerar ungefär samma mandatfördelning.
Å andra sidan: trögheten är bara en faktor tills den upphör att vara det.
Däremot tror jag att man ska läsa den här grafen som en slags illustration av konsolideringen av det nya svenska politiska landskapet. Ett landskap som omformades efter valet 2018 och med Sverigedemokraterna som huvudarkitekt. Att så lite har hänt mellan de tre senaste valen indikerar att de åtta partier både har återfunnit sina platser i de nya blocken och att partierna sammantaget fångar upp de relevanta skiljelinjerna i samhället.
Om det innebär en ny nedfrysning på gång? Nja, knappast en ny istid. Möjligen permafrost.
***
Ni kanske har noterat att Timbros hemsida har blivit snyggare och bättre? Kolla gärna runt ([link removed]) bland Smedjan-texter, rapporter, böcker och annat.
/Andreas Johansson Heinö
Följ på Twitter: @JohanssonHeino ([link removed])
Länk till texten här ([link removed])
Världen efter 11 september
Länge hade världen gått mot en friare, tryggare och mer demokratisk framtid. Sedan återkom historien. Bara veckor efter den 11 september gällde andra regler än tidigare. Kriget mot terrorismen ansågs kräva att alla resurser mobiliserades och alla statliga befogenheter användes. Hur tappade västvärlden tron på sin egen liberala samhällsmodell?
Det är temat för Mattias Svenssons bok Världen efter 11 september ([link removed]) . Medverkar gör även Jens Nordqvist, Torbjörn Elensky och Catarina Starfelt. Samtalet leds av Johanna Grönbäck.
[link removed]
Lyssna här ([link removed])
[link removed]
** 24-27 september
------------------------------------------------------------
Programmet ([link removed])
[link removed]
** Ideologiaftons stora eftervalsanalys
------------------------------------------------------------
** I dag den 16 september
------------------------------------------------------------
Sverige – vi har ett resultat.
Efter veckor av debatter, vallöften och opinionsmätningar vet vi hur det svenska folket har röstat. Frågan om hur man ska förstå valresultatet och vilka frågor som egentligen avgjorde valet återstår däremot.
Höstens första Ideologiafton ägnar vi åt ideologisk eftervalsanalys. Hur gick valet och varför? Vilka idéströmningar kunde man se under valrörelsen? Vad borde borgerligheten göra framöver?
Kvällens gäster är:
Adam Danieli, chef Timbro idé med särskilt ansvar för rättsstatsfrågor.
Patrik Kronqvist, politisk redaktör Expressen
Johanna Grönbäck, redaktör på Timbro förlag och doktorand i teknik och samhälle.
Markus Uvell, opinionsanalytiker och författare till den aktuella boken "Det här jävla landet".
Samtalet leds av Catarina Starfelt.
Anmäl dig ([link removed])
[link removed]
[link removed]
** Alvesta Utställningshall:
I Ryssland 1979-2019
------------------------------------------------------------
Rolf Hjeds Christensen
12 september – 10 oktober
Lördag 12 september kl. 12.30 öppnar Alvesta Utställningshall grindarna till höstens nya utställning; I Ryssland 1979-2019, en fotografisk utställning och berättelse om Ryssland under och efter Sovjettiden genom fotografen Rolf Hjeds Christensens kameraobjektiv.
Rolf har varit aktiv som semiprofessionell fotograf sedan 90-talet. 2025 utgav han boken I Ryssland 1979-2019, som även innehåller bilder från det första mötet med landet på en resa med en skolorkester till Leningrad 1979.
[link removed]
Köp boken ([link removed])
Fotografierna visar landet både under kommunisttiden, den så kallade perestrojkan (ombyggnationen) och det Ryssland som försökt återhämta sig under senare tid. Människor, vardagssituationer och stadsmiljöer vävs ihop till en bild av en tid som är svunnen men ändå aktuell. Rysslands historia, i synnerhet 1990-talet, har aktualiserats i och med invasionen i Ukraina, för i Ryssland tillhör historien inte det förflutna. Läs mer om boken och utställningen här ([link removed])
[link removed]
** Bokrecension: Rikslikaren
------------------------------------------------------------
“I boken går Lundberg igenom några fallstudier för att visa hur DN:s ”agendasättande” journalistik har gett en snedvriden bild av verkligheten snarare än blott beskrivit den. Det handlar bland annat om hur man hanterade invandringsrelaterade ämnen. Ett exempel är stormen kring Reva-projektet, som syftade till att skicka hem fler av de som vistades illegalt i landet. I medierna framställdes detta som att myndigheterna ägnade sig åt ”rasprofilering”. I DN liknade en kulturskribent poliser och biljettkontrollanter på tunnelbanan vid Adolf Eichmann…”
Läs hela texten om Rikslikaren i Fokus här ([link removed])
Köp boken ([link removed])
[link removed]
[link removed]
[link removed]
[link removed]
Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])
** Därför fick vi 2018 års valresultat en gång till
------------------------------------------------------------
Idag är det onsdag och det betyder att vi kommer få ett slutgiltigt valresultat. I väntan på det har framförallt två väljargrupper hamnat i skottlinjen: muslimska väljare som har röstat rödgrönt och tidigare moderata väljare som har röstat på Liberalerna.
Olikheterna till trots handlar det i båda fallen om resonemang som i bästa fall inte leder någonstans, i sämsta fall bidrar till att undergräva legitimiteten i valresultatet.
Muslimska väljare har av ledande opinionsbildare och politiker kallats för ”röstboskap ([link removed]) ”, det har antytts att de röstar som ett kollektiv och det har till och med hävdats ([link removed]) att valförlusten är en direkt konsekvens av att Tidöpartierna inte införde ett moratorium för nya medborgarkap i väntan på stramare regler.
Att demografi påverkar utfallet i ett val är självklart. Varje seriös analys av väljarbeteende försöker väga in så många relevanta faktorer som möjligt. Religiositet och etnicitet kan absolut vara en del av detta.
Men att hävda att en grupp inte borde ha fått rösta eller att de har röstat av fel skäl är förstås något helt annat. Med mycket allvarliga konsekvenser. I en demokrati är alla röster lika värda, och du är inte skyldig någon en redovisning av dina motiv.
Diskussionen om de moderata stödrösterna är möjligen mer av en kuriositet. Men låt oss även här slå fast vad som gäller: Partier lånar inte ut sina väljare. Och till skillnad från partister och opinionsbildare går de flesta väljare inte omkring och bär på en partiidentitet i fyra år utan väljer parti av en massa olika skäl. Lägg därtill att Liberalerna har en historia av att i genomsnitt byta ut halva sin väljarkår mellan varje val. De kommer agera lika självständigt i riksdagen även den här gången, med all rätt.
Om man istället lyfter blicken framträder ett annat skifte i svensk politik.
Flera har redan hunnit notera de slående likheterna med 2018 års val. Då fick Sverigedemokraterna 17,5 procent, precis som den här gången. Moderaterna sjönk till 19,8 och ökar nu till 19,9. 2026 års upplagor av Kristdemokraterna och Liberalerna hamnar också båda blott en promille från 2018 års resultat, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avviker med två respektive tre promille.
Det här är mer än ett lustigt sammanträffande. Men först en kort återblick.
På 1960-talet lanserade statsvetarna Stein Rokkan och Seymour Martin Lipset sin teori ([link removed]) om att de västeuropeiska partisystem hade “frusit”. Partier som uppstått ur söndrande samhälleliga konfliktlinjer vid tiden för demokratins genombrott – arbete mot kapital, stad mot land, kyrka mot stat, centrum mot periferi – fanns kvar, långt efter att de ursprungliga striderna klingat av.
Strax efter publiceringen av deras klassiska verk tog verkligheten en annan vändning. Från 1970-talet framträdde nya konfliktlinjer – tillväxt mot miljö, nationalstat mot överstatlighet, etablissemang mot antietablissemang – och med dessa nya partibildningar: gröna, nationalistiska, populistiska. Samtidigt minskade klasstillhörighetens betydelse och väljarna blev alltmer rörliga.
Det svenska partisystemet tinade långsammare. Först 1988 kom ett sjätte parti in i riksdagen. I de två följande valen förändrades sammansättningen ytterligare. 2010 kom Sverigedemokraterna in och kom så småningom att omforma båda de block som burit upp svensk politik under efterkrigstiden.
Det finns olika sätt att illustrera denna förändring. Ett sätt är att mäta den sammanlagda förändringen i partiernas röstandelar mellan två val, så kallad elektoral volatilitet (måttet fångar alltså förändringen i valresultatet, inte hur många väljare som faktiskt bytt parti.) Då framkommer en förväntad trend: volatiliteten fyrdubblades mellan 1976 och 1991 och låg sedan kvar på en hög nivå till 2006. Därefter har den sjunkit försiktigt för att i de två senaste valen vara på den lägsta nivån sedan 1970-talet.
Jag har inte hunnit räkna på så många fler länder men en okulär besiktning gör att jag vågar hävda att det här är en närmast unik svensk utveckling.
Spelar det någon roll? Man kan argumentera för att ett extra val blir mindre attraktivt som lösning på ett trängt parlamentariskt läge om det mest sannolika ändå är att väljarna returnerar ungefär samma mandatfördelning.
Å andra sidan: trögheten är bara en faktor tills den upphör att vara det.
Däremot tror jag att man ska läsa den här grafen som en slags illustration av konsolideringen av det nya svenska politiska landskapet. Ett landskap som omformades efter valet 2018 och med Sverigedemokraterna som huvudarkitekt. Att så lite har hänt mellan de tre senaste valen indikerar att de åtta partier både har återfunnit sina platser i de nya blocken och att partierna sammantaget fångar upp de relevanta skiljelinjerna i samhället.
Om det innebär en ny nedfrysning på gång? Nja, knappast en ny istid. Möjligen permafrost.
***
Ni kanske har noterat att Timbros hemsida har blivit snyggare och bättre? Kolla gärna runt ([link removed]) bland Smedjan-texter, rapporter, böcker och annat.
/Andreas Johansson Heinö
Följ på Twitter: @JohanssonHeino ([link removed])
Länk till texten här ([link removed])
Världen efter 11 september
Länge hade världen gått mot en friare, tryggare och mer demokratisk framtid. Sedan återkom historien. Bara veckor efter den 11 september gällde andra regler än tidigare. Kriget mot terrorismen ansågs kräva att alla resurser mobiliserades och alla statliga befogenheter användes. Hur tappade västvärlden tron på sin egen liberala samhällsmodell?
Det är temat för Mattias Svenssons bok Världen efter 11 september ([link removed]) . Medverkar gör även Jens Nordqvist, Torbjörn Elensky och Catarina Starfelt. Samtalet leds av Johanna Grönbäck.
[link removed]
Lyssna här ([link removed])
[link removed]
** 24-27 september
------------------------------------------------------------
Programmet ([link removed])
[link removed]
** Ideologiaftons stora eftervalsanalys
------------------------------------------------------------
** I dag den 16 september
------------------------------------------------------------
Sverige – vi har ett resultat.
Efter veckor av debatter, vallöften och opinionsmätningar vet vi hur det svenska folket har röstat. Frågan om hur man ska förstå valresultatet och vilka frågor som egentligen avgjorde valet återstår däremot.
Höstens första Ideologiafton ägnar vi åt ideologisk eftervalsanalys. Hur gick valet och varför? Vilka idéströmningar kunde man se under valrörelsen? Vad borde borgerligheten göra framöver?
Kvällens gäster är:
Adam Danieli, chef Timbro idé med särskilt ansvar för rättsstatsfrågor.
Patrik Kronqvist, politisk redaktör Expressen
Johanna Grönbäck, redaktör på Timbro förlag och doktorand i teknik och samhälle.
Markus Uvell, opinionsanalytiker och författare till den aktuella boken "Det här jävla landet".
Samtalet leds av Catarina Starfelt.
Anmäl dig ([link removed])
[link removed]
[link removed]
** Alvesta Utställningshall:
I Ryssland 1979-2019
------------------------------------------------------------
Rolf Hjeds Christensen
12 september – 10 oktober
Lördag 12 september kl. 12.30 öppnar Alvesta Utställningshall grindarna till höstens nya utställning; I Ryssland 1979-2019, en fotografisk utställning och berättelse om Ryssland under och efter Sovjettiden genom fotografen Rolf Hjeds Christensens kameraobjektiv.
Rolf har varit aktiv som semiprofessionell fotograf sedan 90-talet. 2025 utgav han boken I Ryssland 1979-2019, som även innehåller bilder från det första mötet med landet på en resa med en skolorkester till Leningrad 1979.
[link removed]
Köp boken ([link removed])
Fotografierna visar landet både under kommunisttiden, den så kallade perestrojkan (ombyggnationen) och det Ryssland som försökt återhämta sig under senare tid. Människor, vardagssituationer och stadsmiljöer vävs ihop till en bild av en tid som är svunnen men ändå aktuell. Rysslands historia, i synnerhet 1990-talet, har aktualiserats i och med invasionen i Ukraina, för i Ryssland tillhör historien inte det förflutna. Läs mer om boken och utställningen här ([link removed])
[link removed]
** Bokrecension: Rikslikaren
------------------------------------------------------------
“I boken går Lundberg igenom några fallstudier för att visa hur DN:s ”agendasättande” journalistik har gett en snedvriden bild av verkligheten snarare än blott beskrivit den. Det handlar bland annat om hur man hanterade invandringsrelaterade ämnen. Ett exempel är stormen kring Reva-projektet, som syftade till att skicka hem fler av de som vistades illegalt i landet. I medierna framställdes detta som att myndigheterna ägnade sig åt ”rasprofilering”. I DN liknade en kulturskribent poliser och biljettkontrollanter på tunnelbanan vid Adolf Eichmann…”
Läs hela texten om Rikslikaren i Fokus här ([link removed])
Köp boken ([link removed])
[link removed]
[link removed]
[link removed]
[link removed]
Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])
