Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])
[link removed]


** Fortsatt svag krisinsikt i alltmer irrelevant Centerparti
------------------------------------------------------------

Så blev det återigen dags för Centerpartiet att välja ny ledare. Två år har gått sedan Muharrem Demirok röstades fram på stämman i Helsingborg i början av februari 2023.

Mycket hinner hända i politiken på två år men för Centerpartiet har tiden stått stilla.

För det första har är det, vad jag kan se, exakt samma kandidater som det spekuleras i nu som det spekulerades i den gången (undantaget då Muharrem Demirok själv).

Sådant måste inte vara ett problem. En annan som misslyckades flera gånger med att vinna sitt partis förtroende - Friedrich Merz - kunde i söndags kväll utropa sig till segrare i det tyska valet. Förvisso vid den för svenska förhållanden obegripligt höga åldern av 69 år, men ändå. Uthållighet lönar sig, åtminstone ibland. Vi får se hur det går för Anna-Karin Hatt, som väl i detta avseende är Centerns svar på Merz.

För det andra är de realpolitiska förhållandena också oförändrade sedan vintern 2022-23. Vi har ett identiskt parlamentariskt läge, vilket är ett annat ord för att beskriva Centerpartiets irrelevans. Ett parti som under innevarande mandatperiod inte behövs för att bilda majoriteter, och som heller inte har någon särskild roll att spela i oppositionen.

För det tredje: Tidösamarbetet ser alltjämt alldeles för stabilt ut för att Centerpartisterna ska kunna hoppas på någon omprövning av de gamla Allianspartiernas samarbetspreferenser, alltmedan de rödgröna partierna om något förflyttat sig längre ifrån Centern. För ett parti med självbilden av att vara politikens Hallsberg är det förstås smärtsamt när tågen inte längre stannar vid perrongen.

Och för det fjärde: omvärldsläget, liksom de senaste årens inrikespolitiska agenda, premierar sakfrågor där Centerpartiet står svaga.

Muharrem Demiroks ansvar för ovanstående bör inte överdrivas. Efterfrågan på centerpolitik är i nuläget låg, oavsett vem som leder partiet.

Men det finns ett ännu större problem, och där ansvaret ofrånkomlingen vilar på partiledaren: den ekande frånvaron av en (någorlunda realistisk) idé om vad för parti man vill vara.

Drömmen om “den breda mitten” realiserades aldrig. Men ironiskt nog är den där mitten så rätt välmående i Sverige, även om det inte är Centern själva som definierar dem.

Jo, jag vet att vi har en blockpolitik och en polariserad debatt. Men lyft blicken och det svenska partisystemet är i sig ett bevis på att mitten håller ihop.

För att återigen jämföra med Tyskland: svensk politik saknar i praktiken ytterkanter. Här finns inga motsvarigheter till vare sig Alternativ för Tyskland eller Sarah Wagenknechts BSW. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet må rymma en hel del företrädare som bäst hålls utanför möblerade rum, men i riksdagen är de välintegrerade partier som varken bråkar om Nato eller Ukraina, som sitter med även när de stora och breda besluten fattas och som gjort stora ansträngningar för att bli regeringsdugliga. Moderaterna och Socialdemokraterna är inte redo att regera tillsammans, nu heller, men det hindrar dem inte från att ständigt snegla på varandras politiska förslag. De sakpolitiska avstånden mellan de största svenska partierna är mindre än i många jämförbara länder.

Att i ett sådant sammanhang framställa sig som garanten för att hålla extremister borta från inflytande är inte långsiktigt hållbart. Vilket också framgår av Centerns väljarstöd sedan detta blev partiets huvudnummer.

Så vad göra? Jag kan se två alternativa vägval som skulle kunna ge Centern en någorlunda meningsfull roll.

Det första är att bejaka rollen som ett resultatinriktat och lagom ideologiskt drivet liberalt mittenparti. Fokusera på ett par enskilda symboliskt betydelsefulla sakfrågor i kombination med ett igenkännbart ideologiskt förhållningssätt varhelst det finns en debattscen. Bli ett alliansfritt parti i riksdagen i syfte att kunna inta en fri roll i debatten. Men det ideologiska måste manifesteras i form av innehåll, inte i poser. Driv på för liberala reformer - ekonomiskt, kulturellt, socialt - och var glad över alla som bidrar på vägen.

För att vara övertydlig: denna strategi är inte förenlig med vägran att samarbeta med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Tvärtom, ett sådant parti måste vara berett att förhandla åt olika håll och välja de alternativ som ger bäst utdelning.

Det andra alternativet är enklare på pappret, men sannolikt svårare i praktiken. Det är att ta klivet tillbaka in i borgerligheten. Att återigen betona de stora likheter som finns mellan Centern och de övriga borgerliga partierna. (Och kanske lite grann i smyg hoppas på att ta Liberalernas plats i det inte helt otänkbara scenario där L röstas bort från riksdagen 2026). Det är att gå tillbaka till en roll partiet haft i flera tidigare omgångar. Den har tjänat både partiet och Sverige väl, inte minst under Alliansåren. Det är en roll som partiet fortfarande har eller vill ha i många kommuner och regioner.

Och ja, även här krävs omprövning av relationen till Sverigedemokraterna.

Jag är medveten om invändningarna. Väljarbasen har hunnit att förändras en hel del sedan förra gången Alliansen uppstod och är idag mer vänsterlutande. Samtidigt har borgerlighetens intresse för Centern avtaget.

Det troligaste scenariot är därför att den rådande linjen, eller vad man ska kalla det, ligger fast. Jag har svårt att se hur någon kandidat ska kunna bli vald till partiledare utan att huvudsakligen bekräfta status quo. Krisinsikten är helt enkelt för svag bland svenska liberala partier (det finns ju ett annat som har ännu större problem, åtminstone vad gäller väljare).

Jag hoppas att jag har fel. Att partiledaren avsätts/uppmanas att avgå är förstås ett nödvändigt första steg för en förändring. Men jag håller inte andan i väntan på att man även ska göra upp med de mer grundläggande problemen.

***

I eftermiddag har vi traditionsenlig bokrea i våra lokaler på Kungsgatan i Stockholm. Kom förbi så lovar jag att tipsa om obskyra böcker från förr!

***

På torsdag är ni välkomna på vad kan utlova blir ett myclet intressant samtal om politikens mer grundläggande förutsättningar. En namnkunnig panel kommer resonera om ”Det trögrörliga samhället och dess fiender” med avstamp i den nyligen utkomna boken om spårbundenhet. Välkomna då!

/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @ ([link removed]) johanssonheino ([link removed])

Länk till texten här! ([link removed])

[link removed]


** Nu som ljudbok!
------------------------------------------------------------

Rostbältets spruckna röst ([link removed]) av Joakim Broman finns nu att lyssna på som ljudbok. Broman åkte till Ohio och Kentucky för att försöka förstå Trumps kronprins och populismen i såväl USA som i den övriga västvärlden.

Du hittar även den fysiska boken på vår hemsida här ([link removed]) .

“Skriften är mycket lättillgänglig och klokt resonerande och riktar sig till alla som söker förstå extremhögerns politiska framgångar, även i Europa.”
– Recension av Rostbältets spruckna röst i BTJ

Är Norden på väg tillbaka? ([link removed])
Sverige har alltid varit en del av Norden, men betydelsen av det nordiska - som identitet och politisk arena - har varierat över tid. Har vi mer gemensamt än vi tror?

Andreas Johansson Heinö samtalar med Bengt Lindroth, tidigare Nordekorrespondent på Sveriges Radio och aktuell med boken Homo Affectus - Sverige, Norden och Folkhemstanken (Atlas).
[link removed]

[link removed]


** BOKLANSERING: En liten bok om satir
------------------------------------------------------------

Den politiska satiren upplever ett uppsving i Sverige, med populära tv-program som "Herr Talman" och "Svenska nyheter". Samtidigt har satiren i många länder visat sig ha ett högt pris, med de islamistiska attackerna mot Salman Rushdie och Charlie Hebdo som de mest skrämmande exemplen.

Men vad är egentligen satirens syfte? Måste den vara rolig? Måste den vara farlig? Och måste den vara vänster? I En liten bok om satir ([link removed]) ger Orla Vigsø en introduktion till satirens historia och betydelse, från Antikens Grekland till våra dagars populära politikerkarikatyrer.

Deltar i samtalet gör:

Orla Vigsø, professor i medie- och kommunikationsvetenskap i Göteborg.

Essy Klingberg, biträdande kulturchef på SvD och manusförfattare till Extrainsatt ([link removed]) .

Viktor Barth-Kron, politisk kommentator i Expressen, författare av Gröna gården
Anmäl dig här! ([link removed])

[link removed]


** Boksamtal: Det trögrörliga samhället och dess fiender
------------------------------------------------------------

Det mesta i debatten är inriktat på förändring. Samtidigt pressas politiken av hastig teknisk utveckling och en oavbruten ström av kriser. Välkommen till ett samtal om värdet av beständiga institutioner tillsammans med:
* Olof Hallonsten, docent i sociologi och universitetslektor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
* Anna Persson, docent i statsvetenskap, forskare och universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
* Elisabeth Lindberg, doktorand vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.
* Joakim Wernberg, forskare med inriktning mot digitalisering och teknikutveckling på Entreprenörskapsforum, lektor vid institutionen för teknik och samhälle, Lunds universitet.

Varav alla har medverkat i den nyutgivna boken Kontinuitet & förändring: essäer om spårbundenhet i samhället. ([link removed])
Anmäl dig här! ([link removed])

[link removed]


** BOKREA: Digital och fysisk!
------------------------------------------------------------

Fynda frihetens bästa idéer! Igår den 25 februari startarde Timbro förlags bokrea – en chans att fylla hyllorna med klassiker och nya perspektiv till rabatterade priser. Missa inte möjligheten att fördjupa dig i ekonomi, politik och filosofi.

Den digitala rean pågår fram till 9 mars. Men idag den 26 februari öppnar vi dörrarna till Timbros lokaler för möjligheten till fysiska fynd. Ingen föranmälan krävs. Kom och shoppa dig klokare! Läs mer om bokrean här ([link removed])


** Timbros poddar – nya avsnitt!
------------------------------------------------------------
[link removed]

Är Norden på väg tillbaka? ([link removed])
Sverige har alltid varit en del av Norden, men betydelsen av det nordiska - som identitet och politisk arena - har varierat över tid. Har vi mer gemensamt än vi tror? Andreas Johansson Heinö samtalar med Bengt Lindroth.
[link removed]

Det finns inget borgerligt inbördeskrig. ([link removed]) Ett samtal om att det är hitte-på med ett borgerligt inbördeskrig, den nya amerikanska administrationens ideologi och Europas framtid. Med PM Nilsson, Alexandra Ivanov Hökmark, Andreas Johansson Heinö och Catarina Starfelt.

[link removed]
[link removed]
[link removed]

Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])