Läs det här mailet i din webbläsare

Det krävs svenskt rekord i upphämtning om Tidö ska vinna

Tidöpartierna ligger enligt gårdagens mätning från Verian under med ungefär tio procentenheter mot oppositionen. Underläget är därmed oförändrat sedan mätningarna före sommaren. Läget är dessutom i praktiken ännu värre för regeringen eftersom Liberalerna fortsatt ligger kring två procent.

Är det kört? Och vad innebär det i så fall för temperaturen under de avslutande veckorna av valrörelsen? Idag bjuder jag på en liten återblick över vilka opinionsförskjutningar som faktiskt har skett under de föregående valrörelserna.

Låt oss ta det baklänges.

Vid motsvarande tid i förra valrörelsen var läget i princip jämnt mellan blocken. I en Novus-mätning 18 augusti 2022 ledde de som kom att bli Tidöpartierna med en procentenhet, samtidigt som en Sifomätning samma dag visade fyra procentenheters överläge för de rödgröna. Några tvära kast inträffade inte under valrörelsen. Sverigedemokraterna passerade Moderaterna i början av valrörelsen och behöll överläget fram till valdagen. Liberalerna hade klättrat över fyra procent redan före sommaren låg kvar över spärren under valrörelsen.

Valrörelsen 2018 var betydligt mer händelserik. Mandatperioden hade inneburit en hel del omkastningar där inte minst Moderaterna åkt opinionsmässig berg- och dalbana. När valrörelsen inleddes hade partiet sjunkit tillbaka till lika låga nivåer som tvingat Anna Kinberg Batra att avgå ett år tidigare. Men Moderaterna återhämtade sig och fick nästan 20 procent. Även Socialdemokraterna gjorde en bra valrörelse och lyfte från 24 till 28 procent under de sista fyra veckorna. Den stora förloraren var Sverigedemokraterna som föll fyra procentenheter i slutspurten. KD låg kring tre procent när valrörelsen inleddes, sköt över spärren i slutet av augusti och landade sedan över 6 procent. En kuriositet var att medierna rapporterade ihärdigt om ett svagt övertag för de rödgröna över Alliansen, trots att ingen av sidorna var i närheten av att få majoritet.

Valrörelsen 2014 inleddes med att S, V och MP tillsammans samlade nästan 50 procent. Övertaget mot Alliansen var omkring tio procentenheter, alltså i nivå med nuläget. Alliansen lyckades knappa in en del under slutspurten, men de rödgröna behöll ett tydligt övertag ända fram till valet. SD överraskade stort på valnatten och fick 12,9 procent efter att som högst ha nått tio procent i några enstaka mätningar. Valrörelsens förlorare var Miljöpartiet som sjönk från tvåsiffrigt till 6,9 procent. Inget parti var nära att åka ur. Feministiskt initiativ snuddade vid fyra procent i någon enstaka mätning men stannade på 3,3 procent.

När valrörelsen 2010 inleddes hade Alliansen redan hämtat ikapp det rekordstora övertaget som oppositionen haft nästan hela mandatperioden. I de första mätningarna efter sommaren ledde Alliansen med ett par procentenheter över de rödgröna. Under valrörelsen drog sedan Alliansen ifrån och ledde i enstaka mätningar med åtta procentenheter, främst på grund av Moderaternas uppryckning. Det slutade med nästan sex procentenheters övervikt och nästan förnyad majoritet. Om det inte varit för att Sverigedemokraterna också trängde sig in.

2006 gick den nybildade Alliansen in i valrörelsen med en ledning på sju procentenheter. De rödgröna partierna hämtade in drygt halva försprånget och förlorade på valnatten med två procentenheter. Centerpartiet var valrörelsens stora vinnare, och även denna gång uteblev streckstriden.

2002, och nu närmar vi oss verkligen en svunnen tid, samlade S och V ensamma nästan 50 procent i valrörelsens inledning. De borgerliga partierna hade cirka 46 procent och MP låg under spärren. Blockskillnaden förblev stor, det var istället inom borgerligheten som väljarna rörde på sig. Valets segrare blev Folkpartiet som på de fyra sista veckorna ökade från sex till 13 procent medan Moderaterna tappade ungefär lika mycket.

Av de sex senaste valen sticker 2006 och 2022 ut som de två jämnaste, vid sidan av 2018 som är svårt att jämföra med på grund av den förvirrande ignoransen av SD:s mandat. Endast i två av valen - 2006 och 2014 - minskade skillnaderna mellan blocken under valrörelsen. Inte heller om vi går längre tillbaka är det lätt att hitta exempel på val som blivit jämna efter att ett block haft ett stort övertag.

Mytbildningen kring Folkpartiets 2002 är förståelig givet att inget annat parti gjort en motsvarande uppryckning. Jag bedömer likväl chanserna att Liberalerna klarar sig kvar som större än att Tidö blir återvalda. I båda fallen krävs svenskt rekord i återhämtning.

***

Lika påfrestande som valrörelser kan vara i realtid, lika ljuvligt nostalgiska är de i efterhand. Särskilt om man rensar bort pratet och fokuserar på det viktigaste: bilderna. Känner ni som jag kommer ni verkligen uppskatta vår nya bok om de svenska valaffischernas historia.

Och missa inte att höja blicken utanför Sverige. Stefan Hedlund lanserar i veckan Moskvastatens återkomst och undergång där han ställer de stora frågorna: vad händer om Ryssland faktiskt förlorar? Kommer landet ens finnas kvar?

/Andreas Johansson Heinö

Följ på Twitter: @JohanssonHeino

Länk till texten här

Markus Uvell om sin nya bok Det här jävla landet i Aftonbladet

Lunchlansering: Moskvastatens återkomst och undergång

Välkommen till lanseringen av Moskvastatens återkomst och undergång av Stefan Hedlund.

Stefan Hedlund – Professor emeritus i öststatsforskning vid Uppsala universitet. Han har ägnat sig åt Ryssland sedan Leonid Brezjnevs dagar och har under tiden publicerat mer än två dussin vetenskapliga verk, främst men inte uteslutande om olika aspekter av rysk utveckling.

Carolina Pallin – Forskare inom Rysslandsstudier, med en bred profil inom rysk inrikespolitik, säkerhetspolitik, beslutsfattande och informationssäkerhet. Hon leder Rysslandsprogrammet vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Bo Hugemark – Överste och säkerhetspolitisk kommentator. Han är även före detta chef för Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan.

Joakim Paasikivi – Senior Geopolitical Advisor vid Mannheimer Swartling. Han är utbildad officer och analytiker, med fokus på militära frågor och säkerhetspolitik.

Samtalet modereras av Fredrik Segerfeldt, ansvarig för programmet marknad på Timbro, samt författare till den aktuella boken Den röda tråden: Femhundra år av rysk imperialism (2026)

Den stora ideologiska debatten inför valet 2026

Torsdag den 27 augusti samlas framtidens politiska ledare på Debaser för det stora SLAGET OM FRAMTIDEN – en ideologisk uppgörelse mellan ordförandena för riksdagspartiernas ungdomsförbund.

Politiken har länge fastnat i rubrikerna. I de frågor som trendar för dagen. Men framtiden avgörs också av de stora idéerna. En ny generation kliver in i valbåset. Det kommer att märkas. Din röst kan avgöra allt. Möt morgondagens unga politiker i en debatt om ideerna som ska forma Sverige.

Vi skiftar perspektiv till det som ofta hamnar i skymundan: värderingarna, visionerna och idéerna som formar samhället på lång sikt. I debatt på scen låter vi ungdomsförbundens ordföranden drabba samman.

Arrangeras i samarbete mellan tidningen Flamman och Timbro förlag.
Följ kampen och uppdateringar om kvällen på instagram @slaget.om.framtiden

Lansering: Dikter av Taras Sjevtjenko

Ingen har betytt så mycket för den ukrainska litteraturen och kulturen som Taras Sjevtjenko (1814-1861). Född som livegen kunde han ändå utbilda sig till konstnär i Sankt Petersburg. Till följd av sitt engagemang för den ukrainska nationen och sin med tiden allt skarpare kritik och satir av tsardömet dömdes han senare till förvisning i centrala Ryssland. Efter sin död blev Sjevtjenko upphöjd till ukrainsk nationalskald, och hans dikter älskas än idag i hans hemland.

Detta är den första samlingsvolymen av Sjevtjenkos dikter på svenska. Samlingen är försedd med ett presenterande förord och kommentarer till dikterna av översättaren Nils Håkanson.

Medverkar i samtal under lanseringen av Dikter gör:

Nils Håkanson, doktor i slaviska språk och översättare av boken.

Natalya Pasichnyk, pianist och direktör för Ukrainska Institutet i Sverige.

Lyudmyla Diadchenko, ukrainsk poet och författare från Kyiv, hennes verk har översatts till flera språk och publicerats internationellt. Hon doktorerade i litteraturteori vid Taras Shevchenko National University of Kyiv.

Svitlana Zalishchuk, Ukrainas ambassadör i Sverige. Tidigare parlamentsledamot och rådgivare i frågor som rör utrikespolitik, säkerhet och europeisk integration.

Rutger Brattström, projektledare inom internationell marknadsekonomi på Timbro och författare till Aldrig mer på något sätt : från Uppsala till fronten

“Valaffischernas tid är kommen”

”Rösta på Gösta”, ”Det här är Lennart” och ”gängens värsta fiende”. Valaffischerna vi minns är många. I augusti går startskottet för årets affischering, och kampen om att få buntbanda sitt partimotto på landets mest centrala platser drar igång.

Man varför har plakaten inte spelat ut sig själva i denna annars så digitaliserade värld? Enligt Orla Vigsö, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, går det inte att göra kontrollerade mätningar av hur väl affischerna fungerar, men mycket tyder på att de kan övertyga de som redan tänkt rösta på ett parti.

– Det är väldigt svårt att se hur man skulle vinna röster från andra partier med affischerna. Det är i så fall från något parti som ligger ganska nära. Man kan inte bli Sverigedemokrat av att se deras affischer om man hela sitt liv har röstat på vänstern, säger Orla Vigsö.

Läs hela intervjun i Dagens nyheter här!

Mauricio Rojas i Smedjan om Liberalismen efter historiens återkomst

Liberalismen är hårt ansatt i den era då historien sägs ha tagit slut. Kan den räddas, och i så fall hur? Mauricio Rojas läser Catarina Starfelt och känner både hopp och vemod.

Denna sommar färdades jag genom Kalabriens och Siciliens bergslandskap, förbi halvtomma byar och förfallna hus – ett spöklikt landskap där det förflutna tycks vara det enda som ännu dröjer sig kvar. Med mig hade jag ett passande litterärt sällskap: Catarina Starfelts välskrivna och ytterst tankeväckande Liberalismen efter historiens återkomst (Timbro 2026). Det är ett gediget försök att återväcka ett idéarv som börjar likna de övergivna omgivningar som skymtade förbi under min syditalienska resa. Och det görs inte med de checka frasernas lätthet, utan med the pale cast of thought – eftertankens bleka, självkritiska och krävande slöja.  

Läs hela texten av Mauricio Rojas i Smedjan här