Dagen då SOM-institutet blev kanonmat i kulturkriget
Det finns en fascinerande paradox med Sverigedemokraterna.
SD är, åtminstone enligt dem själva, partiet för vanligt folk.
Men samtidigt är deras väljare så ovanliga att de inte tycks gå att fånga med vanliga undersökningsmetoder.
Igår publicerade Kvartal den första delen i en granskning av förtroendet för public service. Artikeln handlade om SOM-institutet vid Göteborgs universitet, vars årliga mätningar har mycket hög status både inom akademin och i media och deras undersökningsresultat är ofta politisk hårdvaluta.
Den kritik som Kvartal lyfter fram – intressant nog genom en intervju med SOM-institutets tidigare föreståndare Johan Martinsson (för transparensens skull: vi är gamla doktorandkompisar) – är att institutet inte tar hänsyn till den låga andelen SD-väljare bland respondenterna. Att de, som det heter, inte “viktar” för SD. Tolv procent av de som svarat på frågebatteriet i den senaste undersökningen sade sig ha SD som bästa parti, att jämföra med de dryga tjugo procent som SD vanligen samlar i opinionsmätningar.
Det här slår då, eventuellt – det är oklart hur stor effekten egentligen är – bland annat igenom på den politiskt laddade frågan om förtroendet för public service.
Jättehögt, rapporterar årligen SOM-institutet med efterföljande skryt från public service-cheferna.
Förmodligen inte lika högt i verkligheten, hävdar Kvartal med stöd av Martinsson, som påpekar att partisympati är den “enskilt viktigaste demografiska parametern när man undersöker förtroendet för public service”.
Kvartals granskning är angelägen och det vore synd om den inte blir till mer än ny ammunition för dem som redan klättrat ner i kulturkrigets skyttegravar. Av reaktionerna igår ser det dock inte så hoppfullt ut. Det jublades från dem som vi redan vet ogillar public service och det var tyst från andra hållet, undantaget några public service-medarbetare som kritiserade reportaget. Kvartal själva hjälper inte direkt till heller med sin onödigt konfrontativa reklamkampanj.
För egen del tycker jag inte att det är självklart att SOM-institutet gör fel som avstår från att vikta. Det är en svår avvägning hur underrepresentationen av SD-sympatisörer ska hanteras. Ska man prioritera bästa tänkbara metod för att fånga opinionen här och nu eller värna kontinuitet i undersökningen vilket möjliggör bästa möjliga jämförelse över tid?
Jag lutar åt att det sistnämnda är viktigare. De långa tidsserierna är SOM:s ryggrad. Nivåskattningar (att avgöra hur stor andel som tycker en viss sak vid en viss tidpunkt) är alltid mycket vanskliga. Däremot kan vi med större säkerhet uttala oss om förändringar mellan två mätpunkter, givet att undersökningarna är gedigna.
SOM-institutet och dess forskare har dock goda skäl att bli mer transparenta i kommunikationen. Det är mycket olyckligt att somliga nu tar Kvartals granskning som ett “avslöjande”. Jag tycker också att det åligger forskarkollektivet att sätta ribban högt för vilka mätningar som det överhuvudtaget går att säga något om. Exempelvis bör statsvetare aldrig kommentera opinionsförändringar som inte är statistiskt säkerställda. En ökning med några promille är inte en ökning, det är en uppskattning inom felmarginalen för föregående mätning. Inget annat.
Jag tror också det vore bra för alla inblandade om ledningarna på Sveriges Radio och Sveriges Television kunde tagga ner lite. Skrytet om höga förtroendesiffror har varit påfrestande ganska länge. Likaså självbilden av att vara sista utposten innan demokratin går under.
Framförallt skaver det när den svulstiga retoriken konfronteras med de satsningar som faktiskt görs. Som Johan Croneman noterar har SVT i flera valrörelser gått “i bräschen när det gäller att hitta på larviga tv-koncept för att göra folk av de folkvalda”. Jag har bara plågat mig igenom det ena av de två program han exemplifierar med (“Fördomsshowen”, jag avstår nog från “Taxi Fouad”) och kan bara konstatera att ett eventuellt sjunkande förtroende beror sannolikt mindre på mätmetoder än på dåligt omdöme hos programcheferna.
***
Lyssna gärna på Ideologipoddens avsnitt tidigare i april där Johanna Grönbäck intervjuade Torbjörn Sjöström och Gustav Karreskog om opinionsundersökningar. Lärorikt och spänstigt!
/Andreas Johansson Heinö.
Följ på Twitter: @JohanssonHeino
Länk till texten här
