Ett amerikanskt farväl till patriotismen
Trumps idévärld? Det måste vara en tunn bok!
Och jo, det är förvisso en ganska nätt pocket som vi (jag och min medredaktör Joakim Broman) har satt ihop. Tio skribenter bidrar med varsitt perspektiv på idéerna som präglar Donald Trump. Med boken vill vi ge en preliminär analys av det ideologiska godset, så här i början av vad som ser ut att bli en av de mest dramatiska mandatperioderna i amerikansk historia.
Men längre än så bär inte det trötta skämtet. För det finns väldigt mycket som behöver sägas om de politiska idéerna bakom Trump. Trumps personliga ideologiska drivkrafter kan förstås ifrågasättas men Magarörelsen, som nu till stor del dominerar det republikanska partiet, är utan tvekan ett ideologiskt projekt.
Mitt eget bidrag till boken handlar om nationalismen. Det mest intressanta här är inte den svulstiga men förutsägbara America First-retoriken eller den aggressiva nationalism som kommer till uttryck i de bisarra anspråken på andra länders territorium. Vad jag istället vill belysa är ett pågående skifte i synen på Amerika: från ett land uppbyggt kring en idé till ett land uppbyggt kring ett folk. Det kan låta som en detalj men är i själva verket en förändring med dramatiska konsekvenser.
Här hör vicepresidenten JD Vance till en av de mer välartikulerade. I flera tal, senast i juli i år, har han explicit beskrivit USA som ett land för ett specifikt folk:
“America is not just an idea. We’re a particular place, with a particular people, and a particular set of beliefs and way of life”.
Ett land som den med amerikanska förfäder äger mer rätt till än den som bara slutar upp kring de idéer som kommer till uttryck i konstitutionen.
Från ett svenskt perspektiv låter detta inte så konstigt eller dramatiskt. Det är ju så vi är vana att tänka på den svenska nationen.
Det beror på att vi har en europeisk nationsuppfattning, grundad i det partikulära. Nationstillhörighet är något vi ärver genom våra föräldrar, och även om etnicitet inte längre anses vara ett legitimt kriterium för medborgarskap äger den en mycket stor betydelse i vardagen.
Men USA har alltid representerat något annat. Idén om USA som en nation som är öppen för alla har vårdats ömt, från Thomas Jefferson till Abraham Lincoln till Ronald Reagan. Det var rent av detta budskap som Reagan valde att ta avsked med när han i januari 1989 höll sitt allra sista tal som president:
“You can go to live in France, but you cannot become a Frenchman. You can go to live in Germany or Turkey or Japan, but you cannot become a German, a Turk, or a Japanese. But anyone, from any corner of the Earth, can come to live in America and become an American.”
Detta ideal hånas nu av Vance som istället tagit djupt intryck av den israeliske historikern Yoram Hazony. I sin bok Nationalismens dygd (utgiven på svenska 2021 av Oikos förlag) återger Hazony historiska narrativ från 1800-talets nationalromantik: nationerna påstås ha uppstått organiskt genom att mindre grupper av människor – stammar, släkter, klaner – slagit sig samman till något större. Nationalismens dygd handlar om att ge varje nation ”möjlighet att planlägga sin egen självständiga kurs, utveckla sina egna traditioner och sträva efter sina egna intressen”, skriver Hazony. Och nationalstaten är inte först och främst till för sina medborgare utan för majoritetskulturen.
Hazonys historieskrivning må vara selektiv och saknar förankring i den akademiska litteraturen. Men den är politiskt potent och ligger till grund för den idéströmning som på engelska kallas nativism.
Det här är en av de förändringar som riskerar att bli bestående, givet det grepp om det republikanska partiet som Magarörelsen har skaffat sig. Och det spelar roll inte bara för USA utan också för Sverige. För i den ännu famlande svenska debatten där många söker efter en liberal eller demokratisk nationalism, en konstitutionellt förankrad patriotism, har den amerikanska erfarenheten varit en nödvändig förebild. Det är i USA som bindestrecksidentiteter visat sig möjliga, medan det svenska alltjämt ständigt står i motsättning till invandrarskapet.
Vi borde ha blivit mer som USA. Istället vill nu Republikanerna göra USA mer likt en europeisk nationalstat. Det är ett sorgligt avsked till den inkluderande patriotism som så länge kännetecknat USA.
/Andreas Johansson Heinö. Följ på Twitter: @JohanssonHeino
Länk till texten här
