Låt grekerna få synas
I ett oansenligt gatuhörn finns en av Solnas mest inbjudande uteserveringar. Solväggen är lång och frukost serveras hela dagen. Det är ett sådant ställe som personalen och ägarna besöker även när de inte jobbar. Det är högljutt och kärvänligt.
Ägarna har rötter i Grekland. Det tror jag även han som har blomsterbutiken några meter bort har. En rad av restaurangerna i området drivs definitivt av grek-svenskar, och många av dem har bostadsrätter i husen häromkring. Ett kort tag fanns en grekisk livs. Hon som har skönhetssalongen med bäst priser är ingift grek. Ryktet säger att industriområdet en gång hade en nattklubb som bara greker besökte.
Men det märks inte.
Att en stor del av områdets näringsliv och liv är grekiskt präglat, är närapå osynligt. Oavsett om det lågmälda är självvalt eller inte finns det något sorgligt i det, att en kultur kan bjuda in utan att berätta att den finns. Det gör staden lite entonigare och tankarna lite smalare.
I Sverige har den politiska kampen stundtals riktat in sig emot segregation som sådan. I en ofta välvillig iver har man kopplat samman all segregation med några av dess eventuella konsekvenser och entydigt tolkat den som orättvis eller omoralisk. Inte minst det socialdemokratiska parti som i dag samlas till kongress under parollen ”Ny riktning för Sverige” har bidragit till bilden av att all segregation behöver motarbetas.
Det är kanske en av flera förklaringar till varför andra kulturer inte tar plats i det offentliga rummet och varför det Greklandsmärkta näringslivet i Solna är okänt för många som nyttjar det. I Sverige finns inget Lilla Aten, Somalitown eller ”the Armenian community” på motsvarande sätt som i många andra delar av världen. I de fall det finns etniska enklaver är de ofta små, temporära och lika osynliga som den i Solna.
I andra länder har effekterna av etniska enklaver ofta visat sig vara positiva. I New Yorks Chinatown är inkomsterna och utbildningsnivåerna högre än i övriga staden, och brottsligheten lägre. Men lika intressanta som utfallen är förklaringarna. Att bo bland människor man relaterar till kan för många skapa hemkänsla och trygghet, inte minst om man är ny i ett land. Är det landsmän kan enklaven ge nätverk som bidrar med kunskap om och vägar in till det nya hemlandet. I synnerhet invandrare med låg utbildning verkar gynnas av att bo i etniska enklaver eftersom det här uppstår arbetsmarknader som är mer tillgängliga för dem som annars har sämre förutsättningar att etableras. Det kan i sin tur höra ihop med att sannolikheten att få sitt första jobb är högre om fler i en invandrargrupp är sysselsatta.
Men svensk segregation är i många fall en annan än de etniska enklavernas. Snarare än Little Mogadishus har vi områden som förenklat kan sammanfattas som platser där utlandsfödda bor. Då blir effekterna ofta andra. Exempelvis har en IFAU-studie visat att svenska skolresultat är lägre i områden där det bor en hög andel utlandsfödda, men att de däremot är högre om det finns många landsmän i området.
När man riktar in sig emot segregation som sådan, går nyanserna förlorade. Den känsla som förmedlas är att problemet finns i att människor inte bor i enlighet med någon ovanifrån bestämd idealbild. Det är att missa de faktiska problemen i form av dels mentalt och fysiskt avstånd till majoritetskulturen och till de formella institutionerna, dels hinder för människor att hitta ett nytt boende eller ett nytt, kanske första, jobb.
Det går att ha respekt för att människor utifrån sina egna förutsättningar ska få välja var de vill bo och bland vilka, och ändå ta tag ide problem som finns kopplade till viss typ av segregation.
Men att olika kulturer får ta plats, synas och mötas är inte en del av problemet. Tvärtom.
**
En kultur som verkligen har tagit sin plats är dansbandens. Trots – eller kanske på grund av – sin folkliga popularitet har den aldrig erkänts av kultureliten. I nästa vecka lanseras Kramgoa texter: Hur dansbanden förändrade Sverige med texter av bland andra Lasse Holm och Bert Karlsson. Köp boken som är en berättelse om hur dansbanden förändrade Sverige – och kom gärna på lanseringen den 4 juni. Det bjuds på korv och en bild av hur mångfacetterat Sverige egentligen är.
/Johanna Grönbäck, redaktör. Följ på Twitter: @JohannaGronback
Länk till texten här
