“Är du kurd, Jimmie?” - och andra hits från det konstigaste året i svensk politik
Idag har Jimmie Åkesson varit partiledare i tjugo år. Endast tre svenska partiledare har suttit längre i modern tid: Alf Svensson, Tage Erlander och Bertil Ohlin. Både i termer av betydelse för sitt eget parti och för svensk politik i stort framstår Åkesson redan som en av de viktigaste svenska politikerna någonsin.
Jag har skrivit en längre text om jubilaren Åkesson som du kan läsa i Smedjan idag. Under arbetet med den läste jag bland annat igenom mycket av det som skrevs om honom och Sverigedemokraterna i svensk media under genombrottsåret 2010. Det var en märklig tid. SD var överallt i nyheterna. Alla var emot dem. Och uppfinningsrikedomen kring hur de skulle hanteras var stor. Veckobrevet bjuder därför idag på: de tio konstigaste sakerna som skrevs om SD 2010.
Endast Carl Bildt kan stoppa Sverigedemokraterna
Det gick ju varken att ignorera SD eller att behandla dem som ett vanligt parti, men statsvetarprofessorn Bo Rothstein tyckte sig ha hittat ett tredje alternativ som han kallade “ironins och förlöjligandets strategi”:
“I den politiska retoriken är ingenting så förödande som att framstå som uppblåst och skrattretande. Men det är en svår konst som kräver skarpslipade retoriker, som inte tvekar att nypa till i veka livet. Här duger inte alls de schyssta Pelle- och flitliga Lisa-karaktärer, som dominerar svensk politik. I stället behövs någon som verkligen behärskar den svåra konstformen med ironiska elakheter. Vad jag kan se finns endast en person i svensk politik som kan fylla denna roll och det är Carl Bildt.”
Bilda ett anti-SD-parti
Filosofiprofessorn Martin Petersson tyckte att övriga partier borde gå samman och bilda ett anti-parti om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Lika många ledamöter som SD men med en enda uppgift: att i varje votering rösta emot SD. Petersson tyckte att idén var så bra att han hann lansera den två gånger under året.
Po Tidholm radikaliseras av Mikael Wiehe
Den folkkäre visproggaren höll inte igen när han skaldade om Åkesson: “Han är fascismens racka, Han är fascismens hund, Han ser med husses ögon, Och talar med hans mun”, sjöng Wiehe på skivan Ta det tillbaka!.
DN:s Po Tidholm gick på konserten och lät sig imponeras:
“Han mer än insinuerar att vår utrikesminister har liten penis, han tillägnar Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och den nyliberale debattören Johan Norberg militanta sånger och sjunger om att vilja skära kapitalister i bitar och se deras avhuggna huvuden i en korg. Jag tycker det är rätt befriande.”
Debattera inte med SD!
En mycket vanlig uppfattning vid denna tid, men en ovanligt explicit motivering kom från medievetaren Jesper Strömbäck:
“SD har kanske stöd av en eller några procent av befolkningen. Det finns betydligt fler än så som kan övertygas av icke-rationella argument.”
Biskopen tar debatten
Visbybiskopen Lennart Koskinen blev mycket upprörd när SD höll möte i Visby, klev oombedd upp på scen och blev sen mycket förvånad när polisen förklarade att det var helt i sin ordning att den som sökt tillstånd fick hålla möte utan att bli avbruten av en biskop.
Är du kurd, Jimmie?
Björn Ranelid pratade mycket om Åkesson under sina föredrag och återkom märkligt ofta tiden till hans utseende:
“I höst ska jag ta hand om Jimmie Åkesson. Jag ska vara mycket hövlig och visa honom den största respekt. Jag ska säga att ditt namn Jimmie är inte särskilt äkt-nordiskt, och med glädje ska jag säga till honom att du är lite mörk, är du kurd?”
Statsministern ger upp
Fredrik Reinfeldt mötte aldrig Åkesson i någon debatt och gav en oväntat uppriktig motivering: “Jag kan inte vinna den debatten om han inte kommer full och börjar slåss i studion”
Expressens ledarsida drar nazistkortet
Det kan i efterhand förefalla överraskande att just Expressen gick längst av de stora tidningarna i sin retorik mot SD, men så var det. Oftast med Ann-Charlotte Marteus (hon som senare gjorde avbön för att ha “varit åsiktskorridor”) vid pennan.
“SD har försökt framställa sig som ett värdekonservativt, "vanligt" parti som bara vill äta kanelbullar med gamla mormor och sjunga Evert Taube. Men här rinner polityren av. Jimmie Åkesson tappar håret. Ser ni? Den primitiva skinnskallen bryter fram. Hans ljusa kavaj antar en grön nylonnyans. Blir en bomberjacka. Hans putsade skor växer ut till stålhättekängor. SD visar sin rätta karaktär. Hat. Den som väljer att rösta på SD, efter detta, kan inte riktigt betraktas som en anständig människa.”
Håll för öronen Jimmie Åkesson!
Stockholms årliga poesifestival uppmanade i sin inbjudan SD-ledaren att hålla för öronen för här skulle minsann läsas dikter av annat än döda svenska gubbar. “De har valts in, men det är något man skäms över”, motiverade den skattefinansierade arrangören.
Masoud Kamali anklagar alla andra
Sociologiprofessorn som bara några år tidigare varit regeringens utredare, menade att SD:s politik redan hade genomförts av de andra:
“Nu säger alla riksdagspartierna att de ska ta frågan om integration på allvar. Därmed framställer de återigen invandrarna som ett problem. På så sätt har alla dagens riksdagspartier berett mark för Sverigedemokraterna”
Ja, så gick det till, det vilda året 2010.
****
Vi har intensiva veckor framför oss på förlaget med ett gäng mycket spännande nya böcker. Ikväll lanserar vi den mycket läsvärda reportageboken Älskling, vi fick en AI av Gustav Juntti. Det är en mångbottnad berättelse som bland annat innehåller en närmast komisk jakt på att försöka åtminstone någon politiker som vill säga någonting om AI. Och nästa vecka är det dags för Efter industrin som är Fredrik Segerfeldts uppgörelse med nostalgin för industrisamhället, en nostalgi som är utbredd över hela det politiska fältet.
***
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @JohanssonHeino
Länk till texten här
