Vi måste hålla ihop mot våldet
Det började som ännu en i raden av nyhetsflashar av det slag vi alla tvingats vänja oss vid. Skjutning i skola i Örebro med flera skadade.
Hemskt, men på ett absurt sätt alltjämt inom ramen för den rådande nyhetslogiken.
Gradvis under eftermiddagen förändrades bilden. Någon gång efter kl 18 kom så ny information från polisen: ett tiotal omkomna.
Det värsta massmordet i modern svensk historia.
Fler offer än vid alla tidigare svenska skolattacker sammantaget. Värre än Drottninggatan 2017, värre än Mattias Flinks massmord i Falun 1994.
Och där någonstans tar också orden slut.
De politiska svaren var under gårdagen samlade och värdiga. Statsministern och justitieministern genomförde en presskonferens som genomsyrades av sorg, lugn och besinning.
Den mediala rapporteringen var mer nervös. Aftonbladets huvudlösa publicering av en intervju med den misstänkte gärningsmannens pappa kommer rimligen att bli föremål för många kommande pressetiska diskussioner.
Men jag noterade också en ganska påtaglig osäkerhet kring rapporteringen i övrigt. Det är begripligt, journalister är också människor som såklart berörs lika mycket som alla andra, och kanske är det också någonstans positivt, att det inte ännu blivit rutin kring rapportering av grova våldsbrott.
En ljuspunkt är att såväl kommun och myndigheter som civilsamhället som alltid visade sig från sin bästa sida när det som mest behövs. Ja, vi har oerhört allvarliga problem med grov kriminalitet i Sverige. Men ett samhälle där kyrkor och moskéer håller öppet för alla som vill komma dit, ett samhälle där politiska ledare i en krissituation avstår från att söka konflikt, ett samhälle där alla från polis till sjukvård vet vad de ska göra och gör sitt jobb - det är inte ett samhälle som har gått sönder. Det är ett samhälle som alltjämt håller ihop och står starkt mot våldet.
Något alternativ finns inte. Vi måste hålla ihop.
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
Länk till texten här!
