Ebba Buschs vilda tripp till hjärtat av den svenska drömmen
Medan statsministern, utrikesministern, oppositionsledaren och väldigt många andra i förra veckan packade skidbyxorna för den årliga resan till Sälen för Folk och Försvars rikskonferens, reste Ebba Busch till Las Vegas.
Hon var där för att tala på världens största elektronikmässa: Consumer Electronics Show.
Hit åker företag för att visa sina senaste produkter. Här har hemdatorer som Commodore 64 och spelkonsoler som Xbox premiärvisats en gång i tiden. En slags gigantisk catwalk för tekniknördar.
Hit åkte nu Ebba Busch för att göra reklam för Sverige.
Och som hon gjorde det. Igår dök hennes tal upp på youtube och blev genast en succé.
Till stor del på grund av leveransen. En svensk som pratar engelska i sju minuter utan att staka sig väcker fortfarande stor beundran. I alla fall i Sverige. Och Ebba Busch gör det bättre än de flesta.
Men ännu bättre var faktiskt innehållet.
Ebba Busch berättade en framgångshistoria om Sverige. Hur flit, nyfikenhet och innovationer möjliggjorde resan från ett av Europas fattigaste till ett av världens rikaste och bästa länder. Medan hon pratade rullade namn på välkända svenska företag och uppfinningar på skärmen.
Kom hit och investera! Här skapas The Swedish Dream. We are open for business!
Sverige, påpekade Busch, rankas etta i världen när det gäller livskvalitet. Vi ligger tvåa i antalet patent per medborgare. Vi är ständigt topp tre när det gäller innovationskraft. Och så vidare.
Hade hon haft längre tid på sig hade hon också kunnat berätta hur Sverige ständigt återfinns i toppen av rankningar gällande demokrati, ekonomisk frihet och frånvaro av korruption.
Det var befriande skrytsamt. Framförallt var det sant.
Jag önskar vi kunde få höra sådana här tal oftare.
Dels på grund av historieskrivningen. Borgerliga politiker har länge varit dåliga på att erbjuda en motvikt till den socialdemokratiska berättelsen om vad som gjort Sverige rikt. Busch gick rakt på sak, och träffade rätt, i stort sett i varje mening. Välfungerande institutioner, företag, tillit, framtidstro, öppenhet för omvärlden, innovationskraft, goda värderingar.
Men ännu mer på grund av optimismen.
Jo, jag förstår att den politiska debatten måste fokusera på problem. Regeringen är vald för att lösa sådant som inte fungerar, oppositionens uppgift är att kritisera och erbjuda bättre lösningar. Gott så. Men det är faktiskt en dramatisk kontrast mellan den Sverigebild som Ebba Busch formulerade i Las Vegas och den som hon, i sällskap av företrädare för samtliga partier, så gärna vältrar sig i på hemmaplan.
Proportionerna blir helt enkelt lite för skeva, lite för ofta. Det gäller förstås i alla debatter som berör klimatförändringar, brottslighet och migration – där efterfrågan på domedagsbeskrivningar är tycks omättlig. Det gäller i växande utsträckning skoldebatten, där numera även borgerliga politiker och debattörer tävlar i rena eländesbeskrivningar. Drivkraften att hela tiden lyfta fram de sämsta exemplen, och systematiskt bortse från undersökningar som visar en mer komplex (mindre ensidigt negativ) bild är förvånansvärt stor.
Men allra svagast koppling till verkligheten finner man i den ständigt överhettade svenska demokratidebatten. Empirin som talar för stora svenska demokratihot är i praktiken obefintlig. Ändå fortsätter namnkunniga akademiker, politiker och opinionsbildare att sätta sin trovärdighet på spel genom att upprepa samma ödesmättade fraser.
Nu senast var det företrädarna för Tisdagsklubben, en fin samling skribenter som jag i övrigt har mest gott att säga om, som tappade fotfästet och började dra paralleller mellan stormningen av Kapitolium och synnerligen vagt definierade “auktoritära tendenser” i svensk debatt. (Läs gärna min kollega Adam Danielis kärnfulla replik.)
För det är ju som Ebba Busch sa i sitt tal. Sverige är en demokrati med robusta institutioner, politisk stabilitet och höga nivåer av tillit.
Att låtsas något annat är bara dumt.
Jag hoppas att Ebba Buschs tal, och den överväldigande responsen det har fått, kan inspirera fler att försöka hitta ett mer positivt grundackord i den politiska debatten.
***
I förra veckans kolumn skrev jag om de dåliga nyheterna från Österrike: att pro-ryska ytterhögerpartiet FPÖ nu är på väg att bilda regering. I måndags pratade jag mer om detta i SvD:s podd “Ledarredaktionen”, med Lisa Pelling och Andreas Ericson. Lyssna gärna!
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
Länk till texten här!
