Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])
[link removed]


** Låt inte 1990-talet bli det sista decenniet
------------------------------------------------------------

Någon, jag minns inte vem, påstod att 1990-talet blev det sista decenniet.

Det ligger något i det.

Berättelsen om ett decennium är mer än en tidsangivelse. Den bild-, färg- och tonsätter en tidsperiod, särskiljer vissa sociala, kulturella och politiska uttryck som särskilt betydelsegivande. Gränserna är någorlunda skarpa, hyfsat frikopplade från kalenderns. 1950-talet tar exempelvis slut redan i februari 1959 (med flygkraschen som dödade Buddy Holly) men 1960-talet börjar inte förrän 1962 (när Beatles och Dylan debuterar). 1980-talet börjar på hösten 1980 med valet av Reagan och slutar med Berlinmurens fall ganska exakt nio år senare. 1990-talet varade något längre och sträckte sig över millenniefirandet, fram till 11 september 2001.

Beskrivningarna kan förstås variera i sina detaljer och exakta avgränsningar, men jag vågar påstå att begrepp som 50-talet och 80-talet har en rätt hög grad av intersubjektiv förståelse. Eller enklare uttryckt: nästan alla vet att nästan alla menar ungefär samma sak.

Men nu är vi halvvägs igenom vad som borde vara 2000-talets tredje decennium. Ännu är konturerna av de närmast föregående anmärkningsvärt suddiga. Visst går det att göra epokindelningar: finanskrisen 2008-09 och pandemin 2020-21 skulle kunna markera början och slutet på 2010-talet. Men ändå är det något som fattas. Både “00-talet” och “10-talet” saknar klang. Här finns inget att ta spjärn emot, inget som på allvar väcker känslor.

Det beror knappast på att det har gått för kort tid; tidigare har det funnits en slags samtida självmedvetenhet om vilket decennium vi lever i, som går bortom angivelsen i almanackan.

Jag kom att tänka på detta när jag häromdagen läste en artikel i Foreign Policy ([link removed]) som handlade om hur Italiens premiärminister Georgia Meloni inspirerats av Antonio Gramsci. Det var en både rimlig och intressant text men det slog mig att jag har läst varianter av precis den här analysen rätt så många gånger nu. Om Steve Bannon, Marine Le Pen och Sverigedemokraterna och andra till höger som lär av den gamla vänstern att vägen till verklig politisk makt går via att rubba den kulturella hegemonin.

Jag har till och med själv skrivit flera texter på ungefär det temat. Det är således inget fel på analysen. Men den står stilla. Vi har ett debattklimat där allt flimrar men nästan ingenting rör sig framåt.

Under året som gått har det skrivits flera ([link removed]) texter ([link removed]) på temat att vi nu har nått “peak woke”. Slående lika de texter som skrevs i samma ärende 2023 ([link removed]) och 2022 ([link removed]) . Och med argument mot en identitetspolitik som drivits för långt som jag känner igen från åtminstone början av 2010-talet.

I veckan har jag också läst texter om religionens återkomst. Sekulariseringen sägs ha avstannat, nyateismen gick för långt, nu växer intresset för kristendom. Det kan säkert vara sant, men jag tror mig ha läst liknande texter så gott som årligen i minst femton år.

Samma igenkänning uppstår varje gång vänstern skuggboxas med sin imaginära fiende “nyliberalismen” och högern gör det samma med sin dito “postmodernismen”. Samma slag, som utkämpas gång på gång. Och på ytterkanterna har man återupptäckt Carl Schmitt i ganska många år nu.

Att ideologiska konflikter är långlivade är inget konstigt. Det som är slående, eller snarare nedslående, är oförmågan att frigöra sig från söndertjatade narrativ. Politiken rör sig framåt, eller åtminstone i cykler, men metaberättelsen har fastnat i nån slags Groundhog Day-tillstånd.

Detta, vill jag hävda, utgör något nytt.

1980-talets idédebatt var inte en repris på 1970- eller 1960-talens. Det är inte bara i efterhand som det är enkelt att urskilja epoker. Kulturdebatten tog ständigt nya kliv, precis som exempelvis filmen och musiken. Skillnaden mellan Olof Palme 1965 och Olof Palme 1985 är ungefär lika stor som skillnaden mellan Bob Dylan vid samma tidpunkter.

Därmed inte sagt att vare sig Palme eller Dylan var bättre 1985 än 1965. Det var de inte. Men de var faktiskt inte nostalgiska. Det fanns en progression, även om omfamnandet av tidsandan såklart ledde in i en del estetiska och intellektuella återvändsgränder.

Jag tror helt enkelt att vi behöver bli bättre på att beskriva och definiera vår egen tid för att också leva i den. Det vore tråkigt om 1990-talet verkligen blev det sista decenniet.

***

Det här är årets sista veckobrev från mig och Timbro förlag. Det är väldigt roligt att ni är så många som läser - ett stort tack för all uppskattning under det gångna året!

Vi är tillbaka igen i början på januari. Till dess vill jag önska er alla en mycket god jul och ett gott nytt 2025.

/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino ([link removed])

[link removed]


** Lunchsamtal – Miljardären i skottlinjen
------------------------------------------------------------

Kan viljan att sätta dit en miljardär vara så stark att rättvisan sätts ur spel? Affärsmannen Karl Hedin satt inlåst i en månad och jagades av åklagare i tre år, misstänkt för att ha tjuvjagat varg. Bevisen? Ett dumt skämt och ett vittne som ljög. Den dödade vargen? Inte ett spår.

I höstas gav Timbro förlag ut Miljardären i skottlinjen, som ger en detaljerad beskrivning av hur rättsväsendet fifflade med bevis i försöken att sätta dit Hedin.

Välkommen till ett samtal med Karl Hedin, där han själv får berätta om sina erfarenheter och sin kommande rättsprocess mot staten. I samtalet deltar även Therésè Juel, författare till Miljardären i skottlinjen, och PM Nilsson, vd Timbro.

Miljardären i skottlinjen påminner om hur liten och maktlös människan är när myndigheter gör fel. Det är en bok som engagerar och lämnar läsaren med frågor om rättssäkerhet, makt och tilliten till myndigheter. Det är därför inte bara en bok för de som värnar rättssäkerhet och individens rättigheter, utan också för de som tror att vårt rättsväsende är felfritt. – Per-Ola Olsson/SNB

Praktisk information:

Datum: torsdagen 16 januari

Tid: samtalet pågår 12.00-13.00, dörrarna öppnar 11:30 då en lättare lunch serveras.

Plats: Timbro, Kungsgatan 60, Stockholm.

Evenemanget är kostnadsfritt, men anmälan är obligatorisk.

Boken kan beställas här ([link removed]) , på Timbro förlag

Anmäl dig här! ([link removed])

Passa även på att läsa Per-Ola Olssons recension av boken i NWT!

En bok om en rättsskandal ([link removed])

[link removed]


** Staden i romanen i Ledarpodden
------------------------------------------------------------

Strävsamhet, statusjakt och en bortglömd nazist, Strindbergskt raseri över Ystad och Hagmansk behaglighet i ett negligerat Stockholmskvarter. Mattias Svensson samtalar med idéhistorikern Henrik Dalgard och litteraturvetaren Erik Luth om deras antologi Staden i den svenska romanen.

Lyssna här ([link removed]) och köp boken här ([link removed]) !


[link removed]


** Individ & Kollektivism — Bokrecension i Axess Magasin av Svante Nordin
------------------------------------------------------------

I senaste numret av Axess magasin recenserar Svante Nordin antologin Individ & Kollektivism: Sverige 1968-1988, redigerad av Torbjörn Elensky.

Nordin poängterar vikten av tidsperioden med stopp innan det utmärkande året 1989 då kommunismen avtog och 80-talets reaktionära nyliberalism växte fram. Han skildrar de två decennierna, med termer som globalisering, mångkulturalism och blandekonomi – invävt med reflektioner av den markanta förändring och sociala utveckling som vi kommit att associera till just 70- och 80-talet. Folkhemmets upplösning, nya sätt att leva på, och om individen som nu fick stå i centrum.

Läs recensionen här ([link removed]) och köp boken här ([link removed])

[link removed]


** Svenska dagbladets julkalender tipsar om Ruchir Sharmas bok
------------------------------------------------------------

“I årets julkalender erbjuder SvD Ledare 24 goda tips på nyutkomna böcker. Ruchir Sharmas What went wrong with capitalism är sannolikt den viktigaste boken i år – som alltför få kommer att läsa.”

Under 2025 kommer den ut i svensk översättning!
Läs mer om vårens utgivning här. ([link removed])

[link removed]


** Hur är det att prata med Hayek?
------------------------------------------------------------

I det senaste avsnittet av Ideologipodden har Rutger Brattström och Joakim Broman återupplivat Friedrich Hayek och samtalar med honom med hjälp av den senaste tekniken. Det blir ett samtal om AI, spontan ordning och om vad Hayek egentligen tycker om Javier Milei…

Lyssna på det senaste avsnittet här! ([link removed])

[link removed]


** Lotter till dementa, kärnkraft och Syrien
------------------------------------------------------------

I det senaste avsnittet av Inre Kabinettet samtal Fredrik Kopsch, Andreas Johansson Heinö och Catarina Starfelt med gästen Adam Danieli.

Lyssna här, på Spotify. ([link removed])

[link removed]
[link removed]
[link removed]

Logo
You were subscribed to the newsletter from Timbro
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])