Rumäniens inställda val är en seger för Putin
Det har knappast undgått någon att vi inte lever i den liberala demokratins bästa tid. Den globala demokratiseringsvåg som under 1970-, 80-, och 90-talen så framgångsrikt fällde diktaturer i Sydeuropa, Latinamerika, Afrika, Sydostasien och Östeuropa är sedan länge över.
Vår tids metaberättelse är inte “historiens slut” utan snarare “demokratins kris”.
Mest populär är versionen där hotet kommer från populismen. I den uppmärksammade boken How Democracies Die ger Steven Levitsky och Daniel Ziblatt välbehövlig statsvetenskaplig stadga åt de mest frekventa invektiven från 2010-talets kulturdebatt (“Ungern!”, “Trump!”, “Högerpopulism!”). De visar hur det inte längre är generaler eller revolutionsledare som avskaffar demokratin. Istället har demokratiskt valda populister systematiskt underminerat såväl opposition som rättsstatliga principer genom sina attacker på oberoende domstolar och fria medier. Demokratin monteras ner inifrån, med folkligt mandat.
Vad som däremot inte nämns av Levitsky och Ziblatt är demokratier som avbryter ett val för att väljarna har röstat fel.
Men det är vad som precis har hänt i Rumänien. I fredags beslutade landets författningsdomstol att ogiltigförklara det pågående presidentvalet (vars andra omgång skulle ha genomförts i söndags). Anledningen var att det tycks ställt bortom rimligt tvivel att landet har utsatts för en omfattande rysk påverkansoperation.
Den sittande presidenten, liberalen Klaus Iohannis, offentliggjorde rapporter från säkerhetstjänsten som visade att både statliga och icke-statliga aktörer intervenerat i valet till stöd för första omgångens segrare, den proryska nationalisten Calin Georgescu. Detta fick författningsdomstolen, som hade godkänt den första valomgången, att ändra sig och helt enkelt ställa in hela valet.
Händelserna i Rumänien utgör ett enormt stresstest på en redan bräcklig demokrati. Det som nu sker i landet saknar motsvarighet. Den närmsta jämförelsen jag kommer att tänka på är Algeriet 1991, där Islamiska räddningsfronten vann första valomgången i landets första fria parlamentsval, varefter militären intervenerade och ställde in andra valomgången.
Men Rumänien är något helt annat. Rumänien har varit medlemmar i Nato sedan 2004 och i EU sedan 2007. Ett medlemskap som givetvis föregicks av en omfattande anpassningsprocess till EU:s så kallade Köpenhamnskriterier. Landet har sedan början på 1990-talet genomfört trettiotalet fria och välfungerande val till president, parlament, Europaparlament och lokala församlingar. Korruptionen är utbredd och det folkliga missnöjet med eliterna är stort, men ingen har förutsett en sådan här händelseutveckling.
Fakta på bordet talar för att det var extraordinära omständigheter som tvingade fram ett extraordinärt beslut. Calin Georgescu var fram tills för några veckor sedan okänd för de allra flesta, även i Rumänien. En kandidat utan förankring i något parti och med knappt mätbara siffror i opinionsundersökningarna men som plötsligt står som segrare med 23 procent av väljarna bakom sig.
Hans politiska budskap är däremot inte särskilt nytt. Kombinationen av storrumänsk nationalism och ortodox traditionalism med proryska och antivästliga ställningstaganden har varit framgångsrik tidigare. Redan på 1990-talet gjorde sig Corneliu Vadim Tudor känd när han som borgmästare i Cluj drev en hård kampanj mot stadens stora ungerska minoritet och målade allt från parkbänkar till soptunnor i den rumänska trikoloren. År 2000 kom Gheorghe Funar, med liknande åsikter, tvåa i presidentvalet. Så sent som 2020 kom ett färskt nationalistparti - AUR - trea i valet (och i parlamentsvalet förra söndagen blev de näst störst).
Det nya är den uppenbara ryska interventionen. Och den geopolitiska kontexten. “Det här handlar om nationell säkerhet”, som Iohannis sa i sitt tal till nationen i fredags.
Såväl Slovakien som Ungern har idag pro-ryska regeringar. Bulgarien är i permanent inrikespolitiskt kaos. Med en allierad president i Bukarest skulle Putin ha en mycket stark ställning i östra EU (och Ukrainas självständighet värderas lågt av flertalet av dess västliga grannar).
Värt att notera är dock att inte bara Georgescu själv utan också hans motkandidat i slutomgången, liberalen Elena Lasconi, var starkt kritisk mot beslutet att ställa in valet. Domstolen har “trampat på demokratin”, menar hon. En naturlig följdfråga är varför inte också resultatet i förra söndagens parlamentsval underkänns; ett val som ägt rum under samma påtryckningar som presidentvalet.
(En statsvetenskaplig fotnot: Rumänien är, tillsammans med Frankrike och Polen, ett av få EU-länder med ett så kallat semipresidentiellt system, det vill säga en konstitutionell ordning där regeringen och presidenten delar på den verkställande makten).
Det hör också till saken att Georgescus chanser att vinna en andra omgång var små. Lasconi hade förutom sitt eget liberala parti mobiliserat stöd från tre tänkta koalitionspartners - socialdemokraterna, socialkonservativa PNL och det ungerska minoritetspartiet. Det sammanlagda väljarstödet för dessa fyra partier i parlamentsvalet var omkring 55 procent, att jämföra med de cirka 31 procent som röstade på något av de tre nationalistpartier som står bakom Georgescu.
Rumäniens inställda val visar hur kort avståndet är mellan verkligheten och fiktionen. Rysk intervention i svensk och brittisk inrikespolitik har skildrats på senare år i TV-serier som Red Election, The Diplomat och Doktrinen.
Men den väcker också den principiella frågan om vad en demokrati kan göra för att försvara sig själv.
Om rollerna varit ombytta - om en okänd liberal kandidat med understöd från utlandet utmanat en styrande nationalkonservativ elit - hade ett inställt val sannolikt lett till mycket kraftfulla reaktioner från utlandet. Åtminstone någon svensk ledarsida hade kanske brytt sig om att kommentera valet, då sannolikt i termer av statskupp.
Men tankeexperimentet är förstås för simpelt. Demokratins väktare kan inte vara likgiltig inför vem som försöker påverka befolkningen. Ryssland agerar av egenintresse, inte av omsorg om demokratin i Rumänien.
Georgescu blir sannolikt aldrig Rumäniens president men genom att infiltrera valprocessen har Ryssland underminerat legitimiteten för vem det nu än blir. Väljarnas förtroende för de demokratiska procedurerna urholkas ytterligare, eliterna spelas ut mot varandra och extremnationalisterna har fått det bästa argumentet hittills för att valet är stulet.
Så här långt är Putin den enda vinnaren i Rumäniens inställda val.
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
