Flörta kan du väl göra lite diskret
Gå normalt, utbrast den ena tonårstjejen till den andra när de skulle passera gänget i soffgruppen. Stegen blev genast stela och andningen ansträngd. Att efterlikna normalitet är svårt, snudd på omöjligt. Normaliteten äger en bekymmerslöshet som det spända medvetandet skrämmer bort. Den medvetet övervakade situationen förstör på så sätt en del av människans naturlighet, även om det enda man försöker göra är att gå normalt.
I dag finns en stor del av hennes jag i det digitala och online. Där samlas minnen i form av foton och anteckningar; nyfikenhet, oro och drömmar i googlingar och läsning; relationer i samtal och meddelanden; hälsostatus i läkarsamtal; och fertilitet och fysisk rörelse i mätningar. Digitalt förvarar vi del av vad vi tänker, planerar och längtar efter, liksom vilka vi umgås med, och hur vi fysiskt och psykiskt mår.
Och det är en del av människan som iakttas, eller åtminstone kan iakttas, allt mer, enligt en rad nya lagar och lagförslag.
Chat control, som en majoritet i riksdagen nyligen ställde sig bakom, är förstås det mest uppseendeväckande. Den som tycker att begreppet ”massövervakning” under de senaste åren har använts slappt och slängigt, har nu fått ett EU-förslag som svarar mot ordets faktiska innebörd. Genom lagen föreslås att alla EU:s internettjänstleverantörer ska scanna alla medborgares kommunikation i jakt på sexuella övergrepp mot barn. Förslaget innehåller flera problem, ett är att alla antas skyldiga till motsatsen är bevisad, ett annat att scanningen kommer innebära att också sådant som oskyldiga barnbilder kan flaggas som olämpliga och dess avsändare hamna i ett system av granskningar.
Om chat control införs kommer det att förändra människors beteenden. Det kommer att skickas färre foton från solsemestern till mormor, och det kommer att flörtas mindre med potentiella partners.
Själva idén om att bli granskad kan bidra till att kapa en del av ett normalt beteende. Det är att minska vissa mänskliga utbyten och kanske även att minska antalet googlingar på alltifrån vissa symptom till nyfikna funderingar.
En fysisk övervakning av en plats, eller exempelvis en visitationszon, går att undvika. Det digitala är betydligt svårare att ta omvägar runt, och där har vi förlagt en del av vårt mest innerliga privatliv. (Förhastat, kanske någon invänder, men det är likväl gjort.) I dag får du sannolikt reda på mer om en människa genom att kolla i hennes olåsta telefon än i hennes olåsta lägenhet.
Men till skillnad från de mer tydligt fysiska integritetsinskränkningarna införs motsvarande i det digitala livet återkommande och med en ganska bekymmersfri, stundtals närmast obefintlig, debatt. Jämte det stora chat control finns en rad olika lagar, lagförslag och förslag om utökningar av befintliga lagar, vilka passerar nästan obemärkt förbi.
Från 2020 har den svenska polisen och andra brottsbekämpande myndigheter haft tillåtelse att hacka och spionera på privatpersoner genom exempelvis deras telefoner, mejl och användarkonton. Till en början var denna så kallade hemliga dataavläsning bara lovlig vid misstanke om de allvarligaste brotten, men den har vid flera tillfällen utökats till att gälla lite till och lite till. Därtill finns verktyg som exempelvis hemlig avlyssning och utökad datalagring vilka sammantaget kan kartlägga en betydande del av en människas liv.
De senare ska inte jämställas med chat control, de är långtifrån en ofiltrerad övervakning av alla. Poängen är en annan, nämligen att privatlivet riskerar bli allt mer kringskuret när försvaret av det inte följer med online.
Det har till och med fått Lagrådet att reagera. I ett yttrande från tidigare i höstas om hemlig dataavläsning påpekar de att det blivit oöverskådligt hur mycket en enskild person kan övervakas. Lagstiftningen har blivit så pass snårig och omfattande att det börjar bli svårt att svara på hur stora intrång i den personliga integriteten en person, enligt lag, kan drabbas av.
Frågan är vilket som är värre. Att ändra sitt vanliga beteende och sin person för att man vet att man är övervakad, eller att gå på som vanligt, vara iakttagen när man gör det och avslöja några av sina innersta tankar på vägen. Som att flörta när andra ser på.
***
Den här veckan är det läslov. På Timbro förlag innebär det mer än mycket annat att det är essävecka med extra bra priser på naggande god kortläsning i en mängd olika ämnen, det innebär även att förlagets Andreas tar lite välförtjänt ledighet. Han (liksom essäernas ordinarie, lite högre, priser) är tillbaka som vanligt nästa vecka igen.
/Johanna Grönbäck, redaktör
