Läs det här mailet i din webbläsare ([link removed])


** Vad ska vi göra med all kunskap om invandrarnas värderingar?
------------------------------------------------------------

Sällan har så lite pengar genererat så många rubriker som de två miljoner som regeringen avser att öronmärka för att kartlägga värderingar hos invandrare.


Men så är också den svenska diskursen om nationella värderingar ett självspelande piano. Bara några timmar efter det senaste utspelet hade arbetsmarknadsminister Mats Persson bemötts med i stort sett samma motargument, från samma skribenter, som i snart tio års tid kritiserat liknande politisk retorik.


Det är förvisso inga dåliga argument. Jag är själv kritisk mot hur svenska politiker brukar prata om värderingar och har skrivit flera texter på temat ( se text 1 ([link removed]) , 2 ([link removed]) och 3 ([link removed]) som exempel). Ingenting i förra veckans utspel visar på någon plötslig insikt om svårigheterna.


Samtidigt är det olyckligt när reaktionerna är så kraftfulla att de verkliga problemen riskerar att försvinna ur sikte. Det finns stora problem i Sverige relaterade till just värderingar som vi vet är vanligt förekommande i specifika invandrar- och minoritetsgrupper. Det senaste året har gett oss mängder av exempel på hur utbredd antisemitismen är bland invandrare från Mellanöstern. Vi vet att det finns många stadsdelar i Sverige som är djupt präglade av hedersnormer liksom klanliknande system med inte bara parallella normsystem utan också parallell rättskipning.


Att försöka formulera en politik för att hantera detta är angeläget. Att politiken ska bygga på kunskap är en förutsättning.


Så långt, så väl.


Men som de flesta rimligen inser kommer en undersökning för två miljoner kronor ge ett i bästa fall marginellt bidrag till ett forskningsfält där det förstås redan pågår en hel del studier. Den praktiska nyttan av ytterligare en studie är med andra försumbar i relation till det symbolpolitiska värdet. Och riskerna som kommer med det.


Den stora utmaningen är nämligen inte att samla in ny kunskap utan att veta vad vi ska göra med det vi redan vet.


Syftet är inte åsiktsregistrering, förklarar Persson. Nej, naturligtvis inte, det är en försäkran som är lika överflödig som om överbefälhavaren skulle lova att militären inte har för avsikt att ingripa i nästa val. Vi vet att vi inte lever i en diktatur. Husförhören avskaffades för 150 år sen. Det är alltså inte en valmöjlighet för svenska politiker att registrera åsikter.


Men säg att denna av staten sanktionerade studie visar att 70 procent i en specifik minoritetsgrupp anser att homosexualitet är förkastligt. Vad ska vi göra med den vetskapen? Riktade insatser på gruppnivå? Hur undviker vi att resultaten inte legitimerar diskriminering av enskilda medborgare på basis av att de tillhör en grupp som förväntas hysa felaktiga värderingar?


Relationen mellan värderingar och demokrati är komplex. Demokrati förutsätter åsiktsfrihet. Varje existerande demokrati rymmer en stor mångfald av värderingar inför vilka demokratins institutioner måste stå neutrala. Samtidigt vilar dessa institutioner på värderingar, rotade i en specifik historisk och kulturell kontext.


I en nyligen publicerad essä i Liberal Debatt ([link removed]) , med den klicksökande rubriken “Därför har Heinö fel”, anklagar Per Kraulis mig för att inte förstå kulturens betydelse för demokratin.


Kraulis tycks hänga upp sig på att jag i Anteckningar från kulturkriget ([link removed]) skriver att universella principer behöver frikopplas från den nationella kontexten.


Det där är en formulering jag vill minnas att jag har snott från Jürgen Habermas, åtminstone så är mitt resonemang inspirerat av hans idéer om postnationell demokrati. Det kan låta abstrakt, men kan faktiskt illustreras med just den pågående värderingsdiskussionen.


World Values Surveys trubbiga länderjämförelser har rapporterats så flitigt i media på senare år att den svenska avvikelsen har blivit en del av vår nationella självbild - vi som är längst upp i det högra hörnet, mer progressivt/sekulärt/modernt än alla andra.


Varje ny studie av invandrares värderingar kommer att bekräfta denna självbild. Frågan är inte om utan hur mycket olika grupper avviker.


Det är förstås, som Kraulis skriver, av godo att den svenska nationen associeras med goda värden som individualism, jämställdhet och tolerans. Motsatsen vore förfärlig.


Samtidigt har vi en offentlig kultur där det ofta visat sig svårt att hantera de mest triviala åsiktsskillnader. Det är till exempel inte så många år sedan som rektorn vid landets främsta universitet öppet ifrågasattes enbart på grund av vilket religiöst samfund han tillhörde.


Under min egen livstid har flera stora värderingsskiften ägt rum inom den svenska majoritetsbefolkningen. Exempelvis har synen på barnaga och synen på homosexualitet förändrats dramatiskt. Det går också att belägga en kraftigt minskad tolerans för rasism. Och den som talar uppskattande om prostitution riskerar numera att handgripligen kastas ut från de offentliga salongerna.


Få vill idag kännas vid att homofobi var ett svenskt kärnvärde under hela 1900-talet. Hellre fullt fokus på HBTQ-attityderna hos nyanlända.


Liksom en rad andra värderingar. Vilka som sagt i många fall utgör ett reellt och allvarligt problem. Men inte för att de är osvenska utan för att de är illiberala.


Ska vi hantera detta behövs ett bredare perspektiv än som erbjuds i den pågående debatten.


Vilka historiska värderingsskiften har egentligen ägt rum till följd av politiska majoritetsbeslut? Eller omvänt: hur kan de avgörande värderingsskiftena i vår egen närtidshistoria förklaras? Den kunskapen är nog så relevant som att siffersätta specifika invandrargruppers exakta avvikelse från en idealiserad bild av den svenska majoriteten.


Mitt problem med det här utspelet rör alltså inte själva förslaget. Det kan vara en bra början. Det är fortsättningen som oroar mig. Efter att ha hört svenska politiker prata om värderingar i ett decennium vill jag hävda att min oro är välgrundad.!


** LANSERING: Gröna bubblor 2 & 3
------------------------------------------------------------

Satsningar slår fel och skattebetalarna står för notan. Och så shoppar kinesiska staten vindkraftverk i Norrland medan kommunala bolag åker till Indonesien på biogasäventyr. I den gröna omställningens namn börjar alltfler dessutom förespråka protektionistiska åtgärder. Hur kunde det bli så här?

I uppföljarna till succén Gröna bubblor (2023) fortsätter Christian Sandström sin upptäcktsfärd bland lustiga snedsteg och dyra haverier. Följ med oss på denna resa tillsammans med författaren på lanseringsdagen den 24 oktober.

Utöver författaren medverkar Peter Wennblad och Hanna Stenegren. Samtalet modereras av Johanna Grönbäck.

Datum: torsdagen den 24 oktober
Tid: samtalet pågår 17:00-18:00, lättare förtäring och dryck serveras från 16:30
Plats: Timbro, Kungsgatan 60, Stockholm.

Evenemanget är kostnadsfritt, men anmälan är obligatorisk.

Anmäl dig här! ([link removed])

Böckerna kan beställas här ([link removed]) och här ([link removed]) .


** Hetaste boken om presidentvalet i USA
------------------------------------------------------------

Hans Bergströms Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika har tagit recensenterna med storm. Läs några av citaten om den hetaste boken och bästa guiden inför valet den 5 november.

Fokus: ([link removed]) “Ingen annan bok på svenska förklarar dagens amerikanska politik bättre.”, skriver Johan Hakelius i Fokus.

Therese Larsson Hultin i SVD: “…i högsta grad läsvärd.”

Smedjan: ([link removed]) “Hans Bergström är precis den guide till amerikansk politik och årets presidentval som vi svenskar behöver.”

Sydöstran: ([link removed]) ”Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika” (Timbro) som ger en bredare bild av vad som händer i USA än vad vi vanligtvis får oss serverat i det svenska rapporteringsflödet.”

Kongressen podden: “…den fenomenala boken av Hans Bergström inför valet som är utgiven på Timbro förlag…”

Fri-tanke podden: ([link removed]) "Det var otroligt lärorikt att läsa den här boken. Man lär sig otroligt mycket om hur det amerikanska politiska systemet fungerar."

Beställ Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika hä ([link removed]) r!


** Tack för en lyckad lansering!
------------------------------------------------------------

I förra veckan laserades Individ och kollektivism: Sverige 1968–1988, en antologi om tiden när individen ställdes allt mer i centrum och kollektivismen började lösas upp. Vi är glada att 19 av författarna kunde vara med och prata om sina kapitel under lanseringen. Här är en bild på alla!

Vi vill tacka alla som visade ett stort intresse för att närvara på lanseringen och hoppas att alla, som ville, fick en plats. Missade du lanseringen?

Beställ antologin här! ([link removed])


** Svensk tidskrift: “Slutsatsen är befriande tydlig: De samhällen som vandrar frihetens väg lyckas bättre.”
------------------------------------------------------------

“Segerfeldt inbjuder snarare än påbjuder människor att ansluta sig till sin världsbild. Det är en styrka. I en tid där slutenhet och polarisering verkar ligga i tangentens riktning, är ett öppet förhållningssätt gentemot människors olika åsikter, idéer och kulturer helt oumbärligt.

Genom att låta berättelserna om olika platser tala för sig själva vävs Rikslarm i Georgien samman till en appell för marknadsekonomi, rättsstat och tolerans. Det är inte inneboende drag hos befolkningsgrupper som gör att vissa samhällen lyckas bättre än andra…Slutsatsen är befriande tydlig: De samhällen som vandrar frihetens väg lyckas bättre.” skriver Filip Seiman i Svensk Tidskrift. Lär artikeln här ([link removed]) och beställ Rikslarm i Georgien här ([link removed]) .


** Snart är det essävecka på Timbro förlag!
------------------------------------------------------------

Nu är det dags att lägga vecka 44 i kalendern, för då är det essävecka hos oss på Timbro förlag. Under essäveckan säljer vi essäer och olika essäpaket till nedsatta priser, så att man kan få med sig så många som möjligt att läsa under läslovet. Håll utkik!


** Folkhemmet på film och TV i senaste avsnittet av Ideologipodden
------------------------------------------------------------

Att förstå en tidsepok är också att förstå vad som präglade samtidens underhållning. TV-dramatiken och filmen satte en stor prägel på samhället under 1968-1988. Det pratas Bergman och Babels Hus när Torbjörn Elensky, redaktör för nyutgivna Individ och Kollektivism: Sverige 1968-1988, samtalar med två av antologins författare: Per Vesterlund, universitetslektor i filmvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap och Jan Lumholdt, filmkritiker.

Podden hittar du här, på Spotify ([link removed]) .
[link removed]
[link removed]
[link removed]
Logo
Du får det här nyhetsbrevet för att du har anmält intresse för att få nyhetsutskick från Timbro förlag.
Vår besökadress:
Timbro förlag
Kungsgatan 60
111 22 Stockholm
Vill du ändra hur du får dessa mail?
Du kan uppdatera dina inställningar ([link removed]) eller avsluta din prenumeration ([link removed])