2 057 seminarier och inget att se
Det har blivit den tid på året då jag lägger det pussel som är Timbro förlags monterprogram på Bokmässan. Ett 40-tal samtal ska schemaläggas under de fyra mässdagarna.
Det är ett roligt arbete. De flesta som tillfrågas tackar glatt ja till att medverka och resultatet brukar bli väldigt bra.
Skryt? Nja, egentligen inte. Vårt program kommer bli jättebra men det gäller många andra arrangörer också. Sammantaget håller både det officiella seminarieprogrammet och det mer kaotiska monterprogrammet på Bokmässan mycket hög kvalitet. Man behöver sällan gå många meter för att snubbla in i ett samtal som är värt att fortsätta lyssna på. Vilket kan vara lite frustrerande med tanke på att de fyra bokmässedagarna hör till mer stressiga under året. Så många roliga samtal man inte hinner lyssna på.
Jag önskar jag kunde säga detsamma om Almedalen.
“57 channels and nothing on”, sjöng Bruce Springsteen1992 och den låten spelas i mitt huvud när jag alltmer frustrerad bläddrar igenom de fler än två tusen programpunkterna för årets Almedalsvecka. Hur är det möjligt att skapa ett så tråkigt program?
Jo, jag vet svaret. Nästan alla mediehus har dragit sig tillbaka (med undantag för Expressen och Dagens Industri).
Få idéburna aktörer har resurserna eller viljan som krävs för att sätta ihop ett spännande program.
De aktörer som har resurser lägger dem på PR-byråer som fakturerar dyrt för att skapa friktionsfria paneler perfekt anpassade för årsrapporten snarare än seminariepubliken.
Och så ovanpå allt Almedalsorganisationens olidligt fåniga rekommendation att alla seminarier ska rubriceras som en fråga.
Hur kan du dra nytta av AI-verktyg? Är förändring möjlig utan friktion? Hur skapar vi ett tryggt och motståndskraftigt digitalt samhälle? Samverkan – hur gå från ord till handling? Varför kostar spelkonsolen så mycket mer i Sverige? Hur hållbara är Sveriges kommuner? Är Almedalsveckan hållbar?
2 057 seminarier och nästan inget att se.
Jag skriver detta av omsorg. Jag gillar Almedalsveckan. Jag gillar att vara där (det här blir mitt nionde år). Jag har inga problem med minglandet. Jag blir inte ens särskilt upprörd över skattepengarna som rullar. Jag hade definitivt saknat veckan om den lades ner.
Och även om föreställningen om Almedalen som en “demokratisk mötesplats för alla” alltid har varit överdriven rymmer den en delsanning. Framförallt är det ett fint ideal.
Men då måste det också levereras kvalitet. Almedalsprogrammet lider numera akut brist på såväl spänstiga debatter i aktuella ämnen som på fördjupande samtal.
För tio år sedan var konkurrensen stenhård mellan SVT,TV4, SR, Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Dagens Samhälle. Det hade sina baksidor, när partiledarna under samma dag skulle intervjuas på 6-7scener. Men det gjorde också att det fanns intresse och beredskap att plocka upp aktuella och relevanta ämnen.
Årets upplaga blir den andra med samma upplägg som ifjol, det vill säga start direkt efter midsommar och två partiledartal per dag. Förra årets Almedalsvecka var den mest avslagna jag upplevt. Färre utställare och debattscener, betydligt mindre folk, även under talen, och överlag väldigt lite nerv. Fortsätter trenden från i fjol lär det nog krävas omprövning.
***
Det finns givetvis pärlor även under årets vecka. Statsvetardagen levererar som vanligt och här hittar du Timbros övriga program.
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
