Grafen ovan kommer från Timbros Authoritarian Populism Index som lanserades för några veckor sedan. Den visar hur stödet för gröna partier har utvecklats i nationella parlamentsval. Noterbart är hur de gröna partierna, efter ett ganska hastigt genombrott under 1980-talet, sedan stabiliserades kring ett genomsnittligt europeiskt väljarstöd omkring tre procent. Först de senaste åren tycks de gröna partierna ha tagit ytterligare ett lyft, med en rekordnivå 2021.
Enligt aktuella prognoser kommer den gröna gruppen att förlora fler mandat än någon annan grupp. Detta beror dock inte på en generell nedgång för gröna partier, utan drivs i stor utsträckning av en förväntad halvering av antalet mandat för de gröna i Tyskland. I valet 2019 blev de näst störst med 20,5 procent vilket gav 21 mandat, men partiets medverkan i den tyska regeringen har kostat och de ligger nu kring 12-13 procent i mätningarna. Även i Frankrike, som i nuläget bidrar med 12 mandat till den gröna gruppen, väntas det gå sämre.
Som framgår av den första grafen har det historiskt inte funnits någon kvardröjande effekt av Europavalsframgångarna för Miljöpartiet. Inte ens 2014, när riksdagsvalet genomfördes bara tre månader efteråt, kunde MP dra nytta av sin stora framgång i EP-valet. Detta gäller förstås alla partier, och kan vara värt att påminna om, givet att valresultaten i juni garanterat kommer kringgärdas av sådana tolkningar.
***
Tisdagen 28 maj håller jag årets Wibbleföreläsning på Ohlininstitutet. Rubriken är “Liberalismen i populismens tidsålder - lärdomar från de första 30 åren”. Klockan 18 på Clarion Hotel, Ringvägen 98 i Stockholm. Obligatorisk föranmälan, senast 23/5 till [email protected].
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino