Klassikernas Hall of Fame
Det har förhoppningsvis inte undgått någon att vi har klassikervecka på förlaget (bläddra ner för fina erbjudanden). Jag har därför roat mig med att leta i riksdags- och mediearkiven efter omnämnanden av de elva utländska författare som för närvarande ingår i serien (svenskarna exkluderas av metodologiska skäl, det blir lite för många träffar på Viktor Rydberg som handlar om skolor).
Så här ser det ut, från botten till toppen av uppmärksamhetsligan, enligt ett unikt index som tagits fram enbart för veckobrevets läsare.
11. Judith Shklar
Alltjämt en så kallad aquired taste, närmast osynlig i sådana här sammanhang.
10. Thomas Paine
Sorgligt bortglömd, åtminstone de senaste 150 åren.
9. Raymond Aron
En referenspunkt i kvalitetsmedvetna kulturdebatter, men långt från partipolitikens radar.
8.Frederic Bastiat
Utmärker sig genom relativt få, men uteslutande, positiva omnämnanden. “En fredjad man i vår samtid”, som det står i ett riksdagsprotokoll från 1880.
7. Robert Nozick
Här har vi det avgörande beviset på att riksdagsdebatter är tråkiga: namnet Robert Nozick förekommer inte i ett enda protokoll från riksdagens debatter.
6. Joseph Schumpeter
Här bjuder Morgan Johansson (S) på en oväntat kärnfull sammanfattning i en riksdagsdebatt med Maud Olofsson (C) 2008: “det fanns en nationalekonom, en österrikare, som hette Joseph Schumpeter. Han lanserade teorin att kapitalismen utmärks av kreativ förstörelse. Då och då lägger företag ned, och det är inte någonting att göra åt det. Ur den här askan av företagen ska det resa sig någonting nytt, som en fågel Fenix på något sätt. Staten skulle egentligen inte göra så mycket. En del företag lägger ned, andra startar. Så är det med det och man ska inte bry sig så mycket om det. Det verkar vara den teorin som näringsministern har anammat.”. Tyvärr hade Olofsson inget att säga om Schumpeter i sin replik.
5. Edmund Burke
Burke finns med i bakgrunden hela tiden, om än aldrig riktigt i centrum. Vid ett tillfälle snuddar han dock vid rollen som policyinfluerare, nämligen när Carl Bildt härleder Moderaternas miljöpolitik till Burke i en riksdagsmotion från 1988.
4. Friedrich Hayek
Hayek har flest titlar i vår klassiker-serie och Sven Nylander-platsen känns logisk. Här är det moderaten Margit Gennser som står för den pedagogiska sammanfattningen i en riksdagsdebatt 1988: “Han har konstaterat att fördelen med en marknadsekonomi är att man fattar besluten där man har informationen. Informationen är utspridd. Det går inte att koncentrera informationen till toppen. Till regeringen”.
3. Ayn Rand
Det tog tre sekunder att hitta det första exemplet från riksdagsprotokollen där Rand framställs som ondskan själv, nämligen när hon kallas ”högerextrem filosof” av Peter Persson (S) i en interpellation. Sen orkade jag inte läsa vidare.
2. Milton Friedman
Nu är vi på den kändisnivån där namnen namedroppas lite hur som helst, av vem som helst. En sentida höjdpunkt utgörs av en riksdagsdebatt från 2011 där Per Bolund (MP) lutar sig mot Friedman som auktoritet i eurofrågan, varpå Carl B Hamilton (L) genast tar avstånd från Friedman, vilket i sin tur föranleder en metakommentar från Emil Källström (C).
1.Adam Smith
Gammal är äldst. Nationalekonomins fader är överlägset mest förekommande i båda riksdags- och mediearkiven, allra senast omnämnd i en motion i höstas från Joar Forsell (L).
/Andreas Johansson Heinö, förläggare. Följ på Twitter: @johanssonheino
